17 december, 2010

Ze brain

Thievery Corporation sjunger på franska i La Femme Parallel. Förstår inte det textuella men landar behagligt i landskapet av rytmerna. Ljudridån bryts diskordant av den fladdrande spyflugan som landat i skrivbordets Grönö-lampa från IKEA. En omöjlig flykt trots sitt öppna tak då den redan virat in sig i bottens långa dammtrådar och ett stekande hett ljus. Sitter utanför och ser den fladdrande och panikslagna siluetten bakom det frostade glaset men känner mig likgiltig, att flugans reella värld är likställd min virtuellt upplevda dito. Hur den senaste tiden sugit ur mig så mycket positivitet och driv att ett läskpapper står sig milslångt besegrat. När jag behövt all möjlig tid att gräva ned mig i den stundande och förbannelseförföljda termin 7-tentan har den ätits upp av sjukdomar, dåliga besked och diverse händelser helt utom påverkbar kontroll. Och hur mycket alla händelser än befinner sig utanför alla ramar och självkontroll, ja ända ut i horisontens yttersta periferier, kommer dess skrivningsdatum närmare i en gasellskenande hastighet och min ökade grad av kunskap står och trampar lera i ett kärr. Men hur jäbla illa ute är jag egentligen när jag på grund av oförutsedda händelser inte ens upplever mig själv ha tid, än mindre lust, att kunna fira stundande helgdagar med familj, släkt och vänner? När blev jag så frånkopplad verkligheten att min främsta verklighet är en teoretisk bubbla av ett grupprum med två whiteboardtavlor, böcker, papper och pennor? Min teori, när eMotion Of Circles för in mina tankebanor i ett mer avslappnat state of mind, är tvivel. Ett fruktansvärt reellt tvivel på min egen förmåga, att jag helt enkelt inte klarar av det jag företagit mig. Att jag gång på gång är dömd till misslyckande, tills jag inte längre orkar ställa mig upp och optimismen runnit bort. Tiden lär utvisa min dom.
Jag tömmer ut spyflugan från lampan. Den landar på golvet, oförmögen att flyga på grund av de många dammtrådarna som ännu omger den lilla kroppen. Den sprattlar och fäktar för livet som oundvikligen spelar ut sina sista marker i ett sista desperat drag. Drar den monumentala E=mc2 av Rosser Reeves till minnes; "..to mark the end of restless man, who for a second of galactic time floated upon a speck of cosmic dust. Around a minor sun.", tillika magnifikt audiovisuellt framställd i Mark Mercury's befriande tolkning.

8 kommentarer:

FiaLisa sa...

Det är klart att du klarar av det. Det är inte säkert att du gör det på den tid du tänkt dig, men du fixar det så småningom!

Tolkia sa...

Nog klarar du det. Men jag säger som FiaLisa, kanske inte så snabbt som du i förstone hade tänkt dig. När livet kommer emellan kan man behöva ge det tid, och det är ingen skam i det (även om jag måste säga att min egen upplevelse är att ingendera av de två strebermiljöerna vi rör oss i direkt uppmuntrar den sortens tänkande).

Fredrik sa...

FiaLisa, time will tell den bistra sanningen.

Tolkia, just nu är tvivlet ofrånkomligen större än övertygelsen. Och hela den här grejen med att livet kommer emellan är så sann, men hur (ffs!) gör man när datum och deadlines är skrivna i sten och i viss utsträckning kan ha väldigt stora konsekvenser beroende på utfallet? Ignorera det och spela struts? Strebermiljöer var det ja.

Tolkia sa...

Hur man gör? Man skjuter upp. Åtminstone avhandlingar kan skjutas i det oändliga, så länge man inte typ bokat både opponent och lokal. (Nota bene att jag inte säger att det låter sig göra enkelt eller smärtfritt, men det låter sig ofta göras.)

Fredrik sa...

Tolkia, men tentan går ju inte att skjuta upp. Skrivningsdatumet kommer, oavsett. Och har jag inte fixat den innan nästa kursstart får jag eventuellt inte börja. Så, hur gör djur när svansen brinner?

Tolkia sa...

Jadu, hur man gör för att magiskt lyckas klämma in en extra pluggvecka mellan tentadatumet och nu undrar jag för tillfället också, skall erkännas.

FiaLisa sa...

Gör vad du kan för att klara tentan. Om det skulle visa sig inte gå så kanske du kan unna dig lyxen att vara heltidsdoktorand en termin? Eller pappaledig? Tentan går om.

Tyvärr är det oftast så att tentaläsandet går bäst när man slappnar av. Om du hittar en rimlig plan B, så kanske du kan fokusera mer på tentan.

Fredrik sa...

Tolkia, ja fifan.

FiaLisa, newsflash - så har jag det redan. Jag är heltidsdoktorand nu, inga vidare studier bedrivs. Endast det evinnerliga tentaplugget till omtentan som aldrig vill se sig besegrad. Planerar vara heltidsdoktorand ett tag till, men när jag inte ens kunnat läsa till tentan på en hel månad pga sjukdomsförlopp i familjen i evig vinkelvolt kan det lätt inducera en rejäl portion ångest. Och pappaledig har jag ju redan vart.