Hela scenen utspelas med undertoner av barock, en av John Lockes myntade tabula rasa. Scenen är ett oskrivet blad med konsten ett sammelsurium av flygande former. Dramat utspelar sig under flertalet sjudagarsperioder där den ena kalamiteten avlöser den föregående. Kaskadvomeringar, vämjeliga bakteriehärdar, opassligheter, allt en enda utdragen sammankomst av reinkarnerad pest; en kolossal farsot av motgångar som gör prov med de mest beständiga av psyken.
Illvilliga hjärnspöken borrar frenetiskt in sina kolmörka gifter i eftergivlig, gråblek, formlös materia. De köttsliga räckverken är inga stötestenar för att låta förståndet bli till en karikatyrisk fresk av Doktor Tulps anatomilektion. Tårar pulserar ur trötthetssprängda ögon och efterlämnar dvärglika svarta pärlemorkulor för dammiga fotsulor att trampa uppå. Suckar, djupare och tyngre än Newtons äpple, draperar med ekon ut över estradens bistert kala golv. Vivaldi och Bach skapar kontrapunkterande harmoni med OP 30/7: II. Largo och Cello Suite Prelude som intensifierar det bistra alstret av marionettdockornas rapsodi. Bortom murarnas nakna yta vilar verkligheten, men självupptagenheten är ett hänglås av egenformat tukthus. Odelbarheten ett moratorium till det klockslag då eradikeringen är realiserad och stadfäst. En verklighet så sann för envar intrasslade, men enveten tvetalan för alla oinvigda.
Illvilliga hjärnspöken borrar frenetiskt in sina kolmörka gifter i eftergivlig, gråblek, formlös materia. De köttsliga räckverken är inga stötestenar för att låta förståndet bli till en karikatyrisk fresk av Doktor Tulps anatomilektion. Tårar pulserar ur trötthetssprängda ögon och efterlämnar dvärglika svarta pärlemorkulor för dammiga fotsulor att trampa uppå. Suckar, djupare och tyngre än Newtons äpple, draperar med ekon ut över estradens bistert kala golv. Vivaldi och Bach skapar kontrapunkterande harmoni med OP 30/7: II. Largo och Cello Suite Prelude som intensifierar det bistra alstret av marionettdockornas rapsodi. Bortom murarnas nakna yta vilar verkligheten, men självupptagenheten är ett hänglås av egenformat tukthus. Odelbarheten ett moratorium till det klockslag då eradikeringen är realiserad och stadfäst. En verklighet så sann för envar intrasslade, men enveten tvetalan för alla oinvigda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar