01 december, 2010

08 Ett ögonblick

Vad är värt att skriva om som händer under ett ögonblick? Det mesta här i livet måste väl ändå föregås eller förekommas av något mer ihållande än så. Jo det mesta är nog så, och även om detta ögonblick föregicks av en omvälvande tid innan och ett livslångt åtagande efteråt så sker ögonblicket på det kortaste av mätbar tid och det känns som en evighet; att bli pappa för första gången.

Ena sekunden är du det inte. Andra sekunden är du. Helt plötsligt finns där en liten oskyldig människa helt ovetandes om världen och ingen annan att förlita sig på än sin mamma och pappa. På ett ögonblick har jag blivit ansvarig för en annan människas välbefinnande, uppväxt och start i livet. Hur fan gick det till? Där stod jag som en 22-årig slyngel med allt annat än skinn på näsan och med min förstfödde i famnen. Den stoltheten. Den överväldigande förändringen. Och det gick ju, konstigt nog. Snart fyller storgrabben åtta år. Han går första klass, sitter hemma och gör sina läxor, spelar handboll och innebandy med brinnande passion och han har börjat bli en egen individ med starka åsikter om både stort och smått.

Sen gjorde jag det där med papparollen två gånger till. Ögonblicken var lika känslosamma då. Pappa på nytt. Pappa gånger tre.

Three times lucky.

Inga kommentarer: