Bästa julklappen

Efter bökig natt med son i obekväm sjukhussäng (Hästens sängar ftw, hör ni det landstinget?!) åt jag en avdelningsfrukost som översteg mina låga förväntningar. Kokt ägg, smörgåsar i flera valörer, varm choklad. Efter avlösning direkt till jobbet; vinylhandskar, provrör, analyser, mikroskop. Klockan tickar iväg, dricker kaffe med A på Kahls. Mer jobb i samma ven innan klockan klämtar lunch. iFånen ringer och E frågar snällt om lunchleverans till andra änden av sykehuset. Knatar ned till centralhallen och möts av hela hungriga landstingspöbeln. Ser ut som ett gigantiskt pyjamasparty, endast den epileptiska trancemusiken är den saknade faktorn för att manifestera hela upplevelsen som ett psykedeliskt euphorium. Nästintill arbågar mig in i den lilla butiken på hörnet och överblickar den fattiga hyllan av tråkiga smörgåsar och bleka sallader som nog aldrig ens lagt blicken på ett bäst-före-datum över huvudtaget. Träffar oväntat på Dr F, en underläkare på kirurgen jag gick en hel del med på akuten i våras. Vi samtalar om diverse, hur kliniken rullar, hur allting varit snäppet värre än jobbigt för mig senaste tiden. Han frågar om mina studier och jag uttrycker behaget av att ha studieuppehåll men ändå att jag saknar kliniken å det grövsta. Då säger han:

- Jag är ju nere på akuten nästan jämt. Kom ner och kör några pass med mig om och när du vill. Du är superduktig och en av de allra bästa kandidaterna jag hade privilegiet att jobba med i våras!

Jag kan, förutom att plocka upp min haka från golvet och rodna rådney, bara flämta ut ett hjärtligt "tack så hemskt mycket, det gör jag gärna..!". Tack Dr F, den ego-boosten visste var den tog.