Alla har vi saker vi ångrar, så även jag. Vissa saker är mindre, andra större. Ett av mina största ångermål förblir när min son var nyfödd, min första son. Jag var flera år yngre än jag är nu, men åldern är ingen ursäkt, jag var bara väldigt oförberedd på rollen som pappa. Låt oss i enkelhet säga att jag flydde den en aning, den första tiden. Tillbringade mycket tid i skolan, med mina studier, och försökte ofta åka iväg på andra studentikosa event än att tillbringa tid med familjen. I korta ordalag var jag en idiot, ett svin om ni så vill, som inte alls gav av min tid åt de som behövde den allra mest. Om vi därefter kokar ned det hela till en fond så förändrade jag mig, men det var en gradvis förändring och inte helt lätt. I slutändan gick det bra, trots allt.
12 december, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fett med cred för det erkännandet.
Tolkia, jag tackar. Det var inte det roligaste att sätta i print nota bene. Men av misstag lär man sig, och så vidare.
Skicka en kommentar