I våras fyllde jag 30. För mig var det en siffra med magnitud, jag kände mig helt plötsligt gammal. Åldern som siffra har aldrig påverkat mig i någon större utsträckning tidigare, åtminstone inte under 20-talet, men med just 30 kändes det med ens som en milstolpe. Helt tvärt kände jag ett krav på att ha åstadkommit något, att ha kommit längre i livet än jag gjort. Och det är där som det intressanta kommer fram. Jag har åstadkommit mycket, mer än många, men jag tror den upplevelsen är mer personligt baserad än den är ur synvinkeln av vad man hittills åstadkommit. Antingen är man predisponerad för att bli lite loco inför inträdandet till 30+ klubben eller inte. Jag var tydligen det för innan dagen D så var jag i högsta grad nojig, lite spättig, men självaste dagen blev banne mig en av de bästa födelsedagarna ever. Massa vänner, fantastiska presanger, ljuvlig mat och dryck, berikande samtal och en helkväll jag minns med en magnifikt stor dos glädje. Och att vara 30, i efterhand är det rätt behagligt.
11 december, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar