25 En första

lägenhet. Det var på bottenvåningen i ett korridorshus i stadens studentghetto på denna sida om millennieskiftets tidiga vagga. Universitetsstudier stod på schemat. Det var byggt någon gång på det betongbetonade 60-talet och andades inte alls anor i någon form. Det andades lite unket, en aning instängt och det gemensamma köket uppfyllde alla mina förväntningar på hur ett äkta korridorskök skulle se ut (och tillika säkert många andra människors samlade förutfattade alster om studenters mediokra köksvanor, eller ja, deras brist i insikt om bakteriehärdar värdiga tredje världen). Mitt rum låg längst bort i korridoren, beroende hur man nu såg på saken, eftersom det fanns en ingång i vardera änden av korridoren (courtsey of markplansnivån) men om vi säger från trapphuset sett. Tapeterna var slitna, men för det fanns det enligt kvartersvärden inget förhållet att kunna tapetsera om. Ännu. Visst, jag hade kunnat göra det själv, men risken hade nog varit större att Berlinmuren som koncept betraktats som ett av världens sju underverk i jämförelse. Så jag lät bli. Istället åkte lite tavlor upp, en tjock-tv täckte någon större reva och en bokhylla placerades strategiskt över missfärgningar som med lite fantasi gott hade kunnat vara fläckar efter en avrättning på säg 70- eller 80-talet. Sängen var en magnifik konstruktion av enkla träribbor med en tunn madrass och generöst 90 tilltagna centimetrar. De gånger E var på besök kunde det konstateras att madrassen både var för tunn och för smal, hur nykära vi än var. Badrummet, jo det fanns ett sådant. En dusch, tvättställ och toalett. Nuff said. Jag bodde inte där särskilt länge, jag tyckte inte heller särskilt mycket om det, men ändå minns jag det med någon sorts bisarr glädje alla dessa år senare. Kanske för att det var just min första lägenhet. Första gången jag bodde för mig själv, med mig själv. Sen skulle det visa sig vara den enda gången jag också gjorde det. Några månader senare flyttade jag hem igen (E är att skylla på i detta fall), därefter flyttade vi tillbaka till studentstaden tillsammans. Nu är vi inne på vår tredje lägenhet. Ett hus härnäst, månne?