De har nog reviderats med tiden. En fråga varje år jag hitintills levt hade troligen förärat ett annorlunda svar varje gång, även om de sista åren nog gett ett mer sammanhängande svar än tidigare. Allt ifrån barnaålderns idéer om lokförare till ungdomens funderingar runt rockstjärnedrömmar, dataprogrammerare och hela begreppet med att alla på 90-talet skulle synas i tv för att vara någon. Jag tror den dagen man upphör att drömma slutar man nog till viss del jämväl att leva. En del av livet är nog hela grejen med att faktiskt få drömma om någonting mer, någonting större. Kanske blir med tiden drömmarna mer realistiska, mer nyanserade visavi sin verklighet, men alltjämt en motivation att nå högre höjdläger på den individuella stegen.
Men filosofin runt begreppet åsido, rent krasst hade jag nog alltid drömt om att bli läkare redan som slyngel, jag var bara för feg för att tro på min egen förmåga. Så till viss del gav jag nog upp hela idén och övertalade mig själv att många andra saker kunde vara minst lika intressant. Och det trodde jag på länge, väldigt länge, i många år. Från ungdomstiden och en bra bit in i vuxenlivet när jag redan befann mig på universitetet. Men som någon måhända har sagt tidigare; ett planterat frö växer med tiden fram till något man tvingas skörda. Så var det för mig. Till slut var jag så pass lyckosam att jag fick möjligheten kombinera ett nytt intresse samtidigt son de studier jag så många år tidigare undvek reflektera över. Det är jag idag väldigt tacksam för, även om jag ibland kan känna en viss grad av stress (host host).
Många av de drömmar jag haft, och har, har blivit sanna som en konsekvens av mycket beslutsamhet och tillika mycket hårt jobb. Det är klichéartat att säga, men hårt jobb tar en väldigt långt på vägen. Sen ska man också ha en gnutta tur, i all jäbla ärlighet vi nu slänger oss med (det är på gränsen till klämkäckt).
Summa sumarum förblir nog att när vissa drömmar uppfyllts eller bordlagts så kommer nya. Jag vill ta med familjen och bo minst ett år på Nya Zeeland för att göra post-doc. Jag vill köpa ett hus och inreda som jag och E vill ha det. Jag vill bli kirurg. Jag vill resa till många fler av världens fantastiska hörn och uppleva eskapism i sin ljuvaste skrud. Jag vill att mina barn lyckas med vad de än företar sig i livet. Jag drömmer om mycket och försöker se vägarna och besluten som tar en dit. Ett litet steg i taget.
Men filosofin runt begreppet åsido, rent krasst hade jag nog alltid drömt om att bli läkare redan som slyngel, jag var bara för feg för att tro på min egen förmåga. Så till viss del gav jag nog upp hela idén och övertalade mig själv att många andra saker kunde vara minst lika intressant. Och det trodde jag på länge, väldigt länge, i många år. Från ungdomstiden och en bra bit in i vuxenlivet när jag redan befann mig på universitetet. Men som någon måhända har sagt tidigare; ett planterat frö växer med tiden fram till något man tvingas skörda. Så var det för mig. Till slut var jag så pass lyckosam att jag fick möjligheten kombinera ett nytt intresse samtidigt son de studier jag så många år tidigare undvek reflektera över. Det är jag idag väldigt tacksam för, även om jag ibland kan känna en viss grad av stress (host host).
Många av de drömmar jag haft, och har, har blivit sanna som en konsekvens av mycket beslutsamhet och tillika mycket hårt jobb. Det är klichéartat att säga, men hårt jobb tar en väldigt långt på vägen. Sen ska man också ha en gnutta tur, i all jäbla ärlighet vi nu slänger oss med (det är på gränsen till klämkäckt).
Summa sumarum förblir nog att när vissa drömmar uppfyllts eller bordlagts så kommer nya. Jag vill ta med familjen och bo minst ett år på Nya Zeeland för att göra post-doc. Jag vill köpa ett hus och inreda som jag och E vill ha det. Jag vill bli kirurg. Jag vill resa till många fler av världens fantastiska hörn och uppleva eskapism i sin ljuvaste skrud. Jag vill att mina barn lyckas med vad de än företar sig i livet. Jag drömmer om mycket och försöker se vägarna och besluten som tar en dit. Ett litet steg i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar