Få saker, två saker faktiskt. Det ena är ytligt och stavas f-i-l-m. Jag ser mycket film, jag gillar film, jag gillar de emotionella aspekterna hur filmen som konst utövar sitt inflytande på mig. Jag rycks lätt med i filmers handling, dess historia, dess karaktärer och budskap. Det påverkar mig, och vissa scener kan definitivt få mig att bli tårögd. Inte renodlat böla ohämmat, men åtminstone göra att jag tvingas blinka en eller två gånger extra innan jag ser klart igen.
Det andra var när min mamma gick bort. Då bölade jag ohämmat, till slut. Det tog en lång tid innan jag insåg hur mycket hela situationen påverkade mig, och när de luckorna brast var jag mer som ett litet barn på ett avskalat golv. Grät ohämmat utan kontroll, hulkandes av den sorg jag visste skulle komma när hon inte längre fanns. Det var en tid av tårar, och av minnen. Idag minns jag alltihop som ett kalejdoskop av känslor, en abstrakt målning av en situation alla människor upplever, men just då var det min.
Det andra var när min mamma gick bort. Då bölade jag ohämmat, till slut. Det tog en lång tid innan jag insåg hur mycket hela situationen påverkade mig, och när de luckorna brast var jag mer som ett litet barn på ett avskalat golv. Grät ohämmat utan kontroll, hulkandes av den sorg jag visste skulle komma när hon inte längre fanns. Det var en tid av tårar, och av minnen. Idag minns jag alltihop som ett kalejdoskop av känslor, en abstrakt målning av en situation alla människor upplever, men just då var det min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar