Det var blött, vilket förvånade mig eftersom nervositeten torde ha gjort mina läppar torrare än ett ökenhål i Gobi. Någon finess var det inte heller tal om, eller att titta varandra i ögonen. Det var ju reellt angränsande till pinsamt. Det skedde hemma hos mig, i ungdomsrummet med de svartlila fåtöljerna om man nu vill ha det epitetet på det. Rummet var bakom garaget, och för att komma till den andra beboeliga delen av huset var man tvungen gå genom en hall, tvättstuga och kök. Således var mitt rum ganska avskilt där jag gott kunde hitta på mina egna ofog. Nu var inte min första kyss några odygder, men det var definitivt inte heller något särskilt anmärkningsvärt över det hela. Tidigare pussar hade existerat både då och förr, men en kyss är något fundamentalt annorlunda. Hur det vidare kom sig att jag och den här tjejen ens befann oss i samma rum är en fråga jag fortfarande kan ställa mig själv och jag kommer nog aldrig att komma med ett bra svar. Jag har faktiskt inte ens den blekaste aning. Vi umgicks inte, vi kände inte heller varandra särskilt väl, jag kan nog dryfta mig till att det närmaste vi kände varandra var att hennes lillebror och jag gick i samma klass. Hon var således ett år äldre än mig, längre än mig dessutom. Men där satt vi, i rummet bakom garaget. Jag tror det spelades någon låt från stereon men vilken kan jag inte dra mig till minnes. Sedan, helt plötsligt och utan förvarning så kysstes vi. Varför vet jag inte, men jag vet att det var väldigt blött och kändes lite kufiskt. Sen tror jag att våra tänder slog emot varandra vid ett tillfälle vilket faktiskt bara var läskigt. Vi kysstes bara en gång. Jag vet inte heller när hon gick, eller varför, men det var vad det var just då. En kyss. En första kyss. Idag förblir det enda jag vet om henne är att hon är lesbisk.
09 december, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar