03 december, 2010

ett-ett-två

För första gången fick jag alltså ringa 112.

Anledning? Halsfluss.

Innan ni garvar läppen av er och skrattar åt det befängda uttalandet så är det faktiskt en sanning helt utan modifikation. Den första boven och tillika huvudrollsinnehavare i detta familjedrama får tillskrivas dottern som därefter lyckades smitta ner både sin lillebror och mamma E. E blev på inrådan av mig inskickad till akuten igår kväll eftersom hon var så pass risig. Kåvepenin som sagt. Men när under dagen idag bara blir sämre och sämre, slutar kunna ta både smärtlindrande, antibiotika och överhuvudtaget få i sig vätska kopplat med feberyra, svårt ont, kräkningar och mången fler symptom. Ja då är det vad det är. Ringde 112. Råd och rön på bästa sätt, ordnas sjuktransport in till akuten. Kvällsrapporten, om än skral från en sliten bättre hälft, lydde med både blodprover (ett CRP som slog i taket på maskinen och inte kunde läsa högre!), odlingar, syrgas, vätska iv, antibiotika iv och inläggning på infektionskliniken.

Halsfluss och 112.

En kombination sällan skådad.

Inga kommentarer: