21 Ett annat ögonblick

Det här är ett långt ögonblick. Ett livslångt sådant som existerat från mitt första andetag till de andetag jag nu sitter och tar framför laptopen. Jag pratade tidigare om mina syskon och den rätt knepiga situation som existerar oss emellan, eller snarare mellan mig och mina bröder. Min syster är dock en annan historia. Hon är äldst, och fantastisk. Hon var hela 17 år när jag föddes, vilket jag inte har något minne av. Hon bodde hemma med oss under mina två första stapplande år i livet, det kommer jag inte heller ihåg. Istället har jag sett gamla foton där vi leker, badar och myser som syskon gör men som jag inte har några minnen av. Men även om minnena över den kärlek och omtanke min syster visade mig då, och alltid gjort sedan dess, inte existerar som regelrätta minnen har de ändå påverkat mig i en långt högre grad jag blev varse om först när jag blev äldre. Hon blev mitt riktiga syskon. Hon flyttade till stora staden när jag bara var två år, men hon har alltid varit mitt riktiga syskon. Den jag kunnat prata med, umgås med, den som alltid accepterat mig och funnits där när jag behövt. Vi sågs ofta, vi åkte ned och hälsade på henne och hon åkte upp till oss. När jag i våras fyllde 30 så kunde inte hon vara där, det var synd, men hon hade skickat en av de mest symboliskt vackra presangerna över huvudtaget. En påse ostbågar. Det var nämligen så, att när jag var liten och min syster kom upp och hälsade på oss så hade hon alltid med sig en påse ostbågar åt mig, vilken vi under kvällen satt och mumsade i oss i soffan framför tjock-tv:n på det glada 80-talet. Sen fick min syster barn och egen familj, och under tiden jag växte upp så försökte jag finnas där för hennes barn som hon alltid funnits där för mig. Goda handlingar och omtanke föder en naturlig dito. Det var en naturlig progression av ett syskonförhållande som grundade sig i omtanken om en liten lillebror. Jag älskar min syster väldigt mycket, hon är helt fantastisk. Tack för att du finns. Det har gjort mitt liv lite rikare - varje dag.