That time of the month

Med en ihärdig men nästan olidlig beslutsamhet hålls flitens lampa klent glödande. Att tillbringa dagarna i det medicinska bibliotekets glaskuber till grupprum får mig alltid att känna en splittrad känsla av familjär bekvämlighet och en mild form av panik. Bekvämligheten eftersom jag vet att här pluggar jag allra bäst när jag får fyrfärgsklottra upp och ned på whiteboardtavlorna som en uppåttjackad John Nash i ett skjul, men paniken över att jag snart tvingas ta itu med mitt eviga nemesis refererat som tentaskrivning. Jag är helt makalöst värdelös på att skriva tentor. Faktiskt. Kunskapsinsamlingen är det inget fel på, den finns där, men att lyckas skriva tentor på ett raffinerat och konstruktivt sätt har fan aldrig varit mitt gebit. Därför har omtentor i mitt liv således varit mer en regel än ett undantag och tillika är tentapluggsperioder en av de värsta tidpunkterna i mitt liv. Stressar upp mig över det mesta, vrider och vänder på allting och till viss del överanalyserar för mycket istället för att bara vara konstruktiv och lugn. Ja fifan, here we go again så att säga. Och om du hyser någon sorts sympati, önska mig lycka till. Att behöva plugga och skriva den här jäbla tentan en gång till skulle banne mig leda till ett fiktivt post mortem.