22 augusti, 2008

Vågskål

Handledaren har haft lite mycket att stå i och när vi samtalade lite grann om höstens experiment så flikade jag in lite snyggt att vi behövde prata igenom det om mitt stundande läkeri. Det hade han totalt glömt bort men vi tog tag i det på en gång.

Det tog två minuter...

...och kunde inte löst sig bättre.

Vetskapen att man har en handledare som verkligen tror på en, uppmuntrar en och alltid ser lösningar istället för problem är en grund mer stabil än det mesta. Den uppsving min mentala glädje fick yttrade sig på ett sådant sätt att ett paket med nya böcker beställdes från Bokus.

Kärlek är ett blandband
Med uppenbar känsla för stil: ett reportage om manlighet
Att älska som en porrstjärna: en sedelärande berättelse
Maria & José

Det där med att gräva ned sig i den medicinska litteraturen har ännu inte materialiserat sig i några konkreta eventer, men hoppet lever. Helgen ser dock ut att kantas mer av golfspelande på gräset och att plocka lingon i skogen. Men hoppet lever.

Idag är helt enkelt en riktigt bra dag.

5 kommentarer:

Pysseliten sa...

Jag är så glad för din skull att du har en schysst handledare, det gör doktorandtiden så mycket lättare och roligare! Det kommer att gå bra för dig!
Så är det jättekul att läsa hur det funkar hos er och kunna le igenkännande...

Tolkia sa...

Ja, tillit är sannerligen en god sak. Jag är frestad att säga livsviktig.

Tolkia sa...

F.ö. är jag böjd att hålla med om att kärlek är ett blandband. Och omvänt, ett blandband är kärlek.

christel sa...

Men så bra! Och grattis än en gång att du kom in!

Hehe, håller med Tolkia om att blandband är kärlek :) Bland CD-s också!

Doktoranden sa...

pysseliten, det är jag också. Han är toppen och den naturliga processen blir också att forskningstiden är så mycket roligare och stimulerande, precis som du säger. Tack för dina uppmuntrande ord!

tolkia, livsviktig indeed. Och blandband är självfallet både kärlek och vice versa.

christel, verkligen riktigt bra! Ack ja, bland-CDs har man bilen full av.