06 augusti, 2008

Tillbaka till verkligheten

På med vita rocken, stäng in händerna i vinylhandskar och greppa de små verktygen Madam Skalpell och Herr Taggtång.

Innan semestern kunde jag procedurerna för dissektion baklänges i sömnen men nu kände jag mig plötsligt lika ringrostig som Wall-E's sociala förmåga i det senaste alstret från Walt Disney (en för övrigt rätt charmerande film). Faktumet är min ringrostighet yttrade sig så pass att jag med skalpellens spets lyckades penetrera den tunna vinylhandsken och huden på tummen. Rödfärgad insida av handsken i tumregionen. "Snyggt" sa Bill. "Klantigt" sa Bull.

Fram med sprutan och kanylen för fortsatt arbete trods blodmässig fadäs med trombocytaktivering som följd. En mer pillrig sekvens men fascinerande nog mer lyckad (mao jag körde inte in kanylen i handen). Dissektionen sedan till handlingarna och cellerna får därmed klara sig på egen hand i sin inkubator till fredag utan min inverkan. Infann sig gjorde dock insikten att jag trots allt fortfarande "got it" efter nödvändiga eskapismer av vatten, the occasional vinglas och sommarvila. Nu en lunch med fellow doktorand A och ordningen är således återställd.

För övrigt har jag tänkt gå och gifta mig framöver.

Hur gick det till?

6 kommentarer:

Anonym sa...

bröllop? oj, det var värst. grattis! :D

Fredrik sa...

jonna: Tack snälla!

Anonym sa...

Nämen ser man på... Gifta sig alltså. Coolt :)

Fredrik sa...

msjulia: Jepp, så blir det!

christel sa...

Oj men GRATTIS!!! Verkligen roligt!!!

Svar på din kommentar: Ja, är jag är hemma så ska vi ha ett samtal om allt! Men jag är fortfarande i Hudik-trakten (bara litet tillfälle med internet just nu) och kommer ha ungefär nästa fre-sön i Umeå innan det är dags för att gå ombord - för sista gången :)

Fredrik sa...

christel: Tack! Känns riktigt bra att äntligen göra slag i den saken.

Undrar hur mycket vemodet kommer sätta in nu när det blir sista gången till sjöss? Men som jag tidigare sagt, sällan är det någonting som inte heller för något gott med sig. Förändringens vind är oftast den häftigaste av dom alla.

(nästan löjligt metaforiskt där men whatever)