13 juni, 2008

Passion

De flesta av er känner säkert till historien om majonäsburken och två koppar kaffe. Om ni mot förmodan och högre makter bevare inte gör det, läs den ex här. Jag har ganska få golfbollar; min familj, mitt jobb, träningen och mat. Träning kan måhända låta lätt absurt gentemot familj och jobb men saken är den att hade jag inte det som en golfboll torde mitt liv inte fungera ens hälften så bra som det gör. Träning ger mig liv, rörelse och en livsglädje som sprutar ur öronen på mig. Detta kopplas också tätt samman med just mat.

För vissa är mat en näringsform. Något man skyfflar in i foderluckan under det mer triviala namnet munnen och är till för att hålla värmen och vara mätt. Mat är för mig något så mycket mer. Det är en njutning, ett afrodisiak i renaste form. Kombinationerna av smaker, starkt mot sött och knaprigt mot fluffigt - ofta gärna ackompanjerat av ett utsökt vin.
Att laga flera rätters måltider med omsorg, en skeppa passion och mycket inlevelse är bättre än vilken psykiatriker-soffa som helst alla kategorier. Allt man behöver är ett välfyllt kylskåp, en kastrull och en vass kniv så löser sig det mesta.
När jag ska laga mat och bjuda kära vänner på middag kan jag springa halva dagen runt hela staden bara för att få tag på exakt rätt sorts grönsak, kött eller krydda till rätt kvalitet och sort. En, två eller tio butiker spelar ingen roll så länge jag bara får tag i det jag behöver. Vissa kallar det galenskap men jag vidhåller att jag håller mig på nivån precis under - passionerad.

Idag lagades det en tre-rätters middag bara åt mig och E för att få en härlig och lugn stund tillsammans. Glada samtal och gott vin delades över en toast med parmaskinka och gratinerad tomat toppad med Västerbottensost, lokal naturbetesbiff med rostad färskpotatis, rödvinssås och honungsäppelsalsa följt av en dessert på chokladbrowniebotten toppad med jordgubbsmoussé och färska jordgubbar.

Som sagt - passionerad.


2 kommentarer:

christel sa...

Har aldrig hört om golfbollarna och majonäsen innan, men det var ju en jättebra historia! Angående mat så håller jag med, min vardagslys är att storhandla och laga egen mat - nu när jag är ombord får man ju bara äta vad som serveras, oftast ärdet inte så pjåkigt men det känns ändå lyxigt att laga själv på ngt sätt.. Omvänt från vad de flesta tycker antar jag :)

Doktoranden sa...

christel: Det är en lysande historia. Väldigt sann dessutom. Vardagslyx är absolut att botanisera bland hyllor och kryddor följt av att laga till en perfekt måltid mat.
Antagligen lite omvänt från många andra men jag gillar att travestera Thåström i sammanhanget; "det är ni som är konstiga och jag som är normal".