En annan del av Helvetet

Helvetet på jorden är beskrivet ur så många avseenden och vissa är självfallet mer sanningsenliga än andra. Vissa helveten på jorden är rotade i krigszoner medens andra finner en tenta vara av samma astronomiska och känslomässiga mått. Allt handlar naturligtvis om egen perception. Jag har aldrig upplevt en krigszon och hoppas jag slipper (dock har jag upplevt tentor så det räcker för en livstid mark my words) men att det är en hemsk plats är självfallet utom allt tvivel. Det finns dock ett annat fenomen som är så utstuderat överjävligt att det toppar och övervinner alla hinder av pseudohelveten på moder jord eftersom människor besöker och befinner sig på dessa platser av egen fri vilja.

Jag talar om marknader.

Marknader med alla sina stånd där den ena unkna doften från Gördis hantverksbod med träsnideri i mazurbjörk bara överskuggas av den lökiga kryddkorven som lapat 25-gradig svenskt solgass en hel förmiddag serverad av Vild-Hasse. Kombinera detta med trängsel av småbarnsföräldrar som kör Monster Trucks till barnvagnar och mordlystna pensionärer som mejar över varenda ont anad hälsena med sin rullator för att komma först fram till Spjälles delikatesser. Jag tror det finns mer utrymme för personlig sfär på de japanska tunnelbanetågen i rusningstid än på en marknad oavsett tidpunkt för besök.
Om jag skulle dö nu på fläcken och djävulen presenterade mitt helvete att för evigt vandra omkring på en marknad skulle jag på mina bara knän böna och be om att istället få hänga upp och ner med starkströmskablar i nötterna. Släng in en läderpiska som pausunderhållning, det gör mig ingenting.

Snälla?

Men det till trots måste jag ju på den där förbannade marknaden i år igen. Hur ska jag annars få tag i den delikata kycklingkryddan från Italien som jag måste hamstra årsranson av varje sommar i slutet av juni?

Fan.

Livet är inte rättvist.