Det handlar om, i dagens Sverige som ska vara en förebild för demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, att papperslösa ska nekas möjligheten till vård. Ja förutsatt om de inte betalar för det själva, men hur många papperslösa har råd att betala exempelvis 120.000 för en förlossning?
Que? Har demokratin Sverige fullständigt gått och tappat vansinnet?
Det hela luktar rutten och självgod teater i bästa Oscars-anda lång väg.
För en läkare handlar det väl ändå primärt om att se, vårda och ha en viss form av empati för patienten i fråga som man behandlar och inte om de har uppehållstillstånd eller de rätta fyra sista siffrorna?
- Jo jag ser att du har en skottskada i bröstkorgen men vänta, jag måste kolla om du har rätt till vård först så jag kan plocka ut kulan och rädda ditt liv. Vad är ditt personnummer?
Det låter måhända absurt och konstlat, men är det så långt från en stundande verklighet om ett sådant vansinnigt beslut skulle bli verklighet? Skrämmande nog tror jag inte det. Alla människor har rätt till nödvändig sjukvård på lika villkor!
Hur många papperslösa tror ni inte redan idag är nog rädda för sjukvården som myndighet och inte söker vård för rädsla att utvisas? Alldeles för många, och redan idag söker många sjukvård alldeles för sent och i de flesta fall handlar det bara om palliativ vård. Att få dö med någon sorts kvarvarande värdighet.
Vad är värdet i att till och med neka människor detta? Jag finner det grymt å det grövsta.
Dubbel espresso på mörkrost. Minst.
3 kommentarer:
Det är skräckslagande att se hur individer som tillhör till det privilegierade majoritetssamhället kämpar för att värna sina position även om det är i kostnad av många oskyldiga människors älende. Det är bara slumpen som avgör var man är född, papperslösa har inte skadat någon. Varför ska vi straffa de papperslösa genom att låta de lida av sjukdomar? Är våra egna välmående så mycket värd? Är vi mer värda bara för att vi har en svensk medborgarskap?
En annan doktorand: Min point exakt. Här sitter man som privilegierad medborgare i ett rikt i-land och så hör respektive ser man människor som tycker det borde legitimeras att fortsätta slå ännu hårdare på människor som är långt mindre privilegierade och till och med argumenterar för sin sak. Det är så jag skäms.
När ska arroganta och trångsynta människor med silversked i mun (eller en silverbutik) förstå hur mycket lite visad omvårdnad, omtanke och basala medicinska behov kan betyda? Förustrationen når nya höjder, onekligen, men förvånas man?
Byråkrati skrämmer mig så. I min hjärna kan jag inte få in att en människa är "olaglig", liksom :-(
Skicka en kommentar