Fragment

Tonerna från In Loving Memory söker sig in, ut och emellan känslorna och frustrationen som väver ett nät så tätt i bröstkorgen att det långsamt stryper lungornas fria flöde och gör det svårt att andas. Poetiska textrader som "It's your song that sets me free, I sing it while I feel I can't hold on, I sing tonight cause it comforts me" har aldrig haft mer betydelse. Långsamt kvävs man från omgivningen, från världen och allt det onda man inte vill se men så tydligt känner. Inga fysiska ärr sjunger den gömda sjukdomen men en endaste blick från dina ögon säger allt. Låt smärtan ta slut, låt mig somna och aldrig mer vakna, låt mig vandra vidare från detta som inte längre är ett liv. Låt mig bara ge upp.

Crescendot ökar i sin intensitet och ilska. Vävens trådar skär närmre, djupare och färgas mörkt röda. Med all styrka som finns att uppbåda tar man upp kampen för sin frihet men maktlösheten är oövervinnerlig. Väven dras åt hårdare och hårdare tills bara skalet och spillror finns kvar av vad något som en gång var.

Spillror av ett liv.