21 mars, 2009

Jag jobbar på

Det är tenta i sista anatomitrilogin om några dagar men kan ännu ingenting, därmed har jag helgen och efterföljande dagar räddade. Dagens sista palpationsövning (bröstrygg och övre extremitet) var givande och vi hade en sådan där fantastisk lärare tillika läkare som undervisade. Extremt duktig, direkt och som verkligen utmanar en att både tänka kritiskt, känna sig lite satt på pottkanten med kombinationen av kallsvett men samtidigt förmår en utveckla drivkraften i ens analys av situationerna och frågeställningarna. Vissa har svårt för sådana människor men jag tillhör inte dem utan gillar när man utmanas. Vad är det värsta som kan hända? Att man inte kan och vad gör det? Jag är ju där för att lära mig och tala om att det är precis vad man gör av sådana individer. Men han kanske känns lite mer skräckinjagande när han dyker upp igen under kirurgikursen på T8 och ställer svåra frågor på rond, vem vet.
I morgon (lördag) ska det lagas god mat där tanken svävar lättsamt kring Beef Wellington och en chokladdessert. Mera detaljer följer, lovar. Annars skriver jag på senaste kapitlet ur Livet i en Kartong (LIEK) som handlar om en revansch på skoldiskot och det berömda kollot.

Och sen håller jag på ställa iordning min fotoblogg.

Mer om den senare.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Låter helt super att det är så spännande och givande med pluggandet. Jag har bestämt mig för att fortsätta med sociologin och ta de två sista momenten. Måste ha något att göra.

Och den där middagen låter underbar. Du måste bara verka för att maten på sjukhusen för patienter ska vara ätbar. Det är en pusseldel i tillfrisknandet också, liksom ;-)

Kraaaaaam

Fredrik sa...

Maria, absolut givande om än 'lätt' stressande emellanåt. Just nu är det rätt illa för att klara min tenta på onsdag finns inte ens på världskartan. Eh.