Postludium

Två veckors panisk stress av tentaplugg in absurdum och måttade råg sympatikuspåslag är till ända. Belzebubs mörker vad jag jäktat och idag kunde jag äntligen knyta ihop säcken och landa som en kraschad 747:a på ett risfält i Kina.
P spikade sin avhandling och bjöd på spikfika med ost, kex, tilltugg och bubbel vid lunchtid som avrundades med en syndigt elitisk tiramisu. Därefter drog jag med mig kamrat A till Villans EPP för en lättsam eftermiddagsvinering bland andra uppskruvade stressapor som jämväl behövde varva ner efter en ordinary studievecka (som nota bene inte bör jämföras med min let me tell you).

Om jag nu bara slapp denna förbannade tandvärk från molaren och kombinationen av paracetamol och Tradolan för att kunna vara vid halvt medvetande vore livet ypperligt. Käkkirurgen, give me a call. Please.