En uppdatering på studiefronten. Två anatomitentor (av tre) är nu check (huvud/hals respektive viscerala organ). Den enas resultat kan jag glatt stoltsera med då den inkom med 93% rätt men den andra är lite skämmig på endast 78%. Det motsvarade inte, enligt min mening, den tätpackade korvstoppning som studiemängden inneburit. Man bör inte vara missnöjd med att vara godkänd, det kan i många fall bekännas som högmod, men lite bitterhet av lime hintas ändock i den söta lemonaden (kanske främst eftersom jag missade en gratismiddag på härliga TC ty den krävde 80%).
Återstår gör nu bara rörelseapparaten och tentan är up and coming om två veckor ganska exakt, det börjar således vara dags att starta upp elitplugget för en sista gång den här terminen. Efter anatomin så blir det planerat break i studiesvängen och jag kan lägga all min tid på enbart forskningen i flertalet månader framöver vilket jag synnerligen längtat efter. Förhoppningsvis blir det inga mer studier förrän start av T6 någon gång sent detta år (jag hoppas på andra halvan av terminen) runt tidigt november.
Ändock kunde den sköna känslan av att den anatomiska tunneln snart mynnar ut i starkt dagsljus dagen till ära infinna sig ordentligt. Det ska sägas likt den fantastiska historia om golfbollar, småsten och sand i glasbägare att hur fullt upp man än har har man alltid tid med kaffe för en vän, i detta fall flera vänner. Jag, A, S, J och H satt och samtalade om allt från ovesäntliga värdsligheter till perifera viktigheter i sjukhusets monumentalt tråkiga centralhall över tillika dåligt kaffe med mjölk och råsocker. Men glada dialoger överkommer det mesta, så även här och under en timma var eskapismen lika färgglad som det mest drogbetonade regnbågskaleidoskop. En verklighetsflykt värd mer än ordens tyngd i varat.
Tog mig därefter hemåt mot förskolan och hämtade upp mina två troll som sken med både ögon och munnar. Vintervägarna knarrade under skorna, de få minusgraderna bet sig lättsamt på kinderna och allt andades en behaglig känsla av harmoni och ro med ett soligt dis bakom en tunn grå molnslöja. Innanför dörren lastades det sedan på köksbänken upp lite matvaror. Bara fåtalet minuter senare, i runda slängar en akademisk, stod sedan maten på bordet. Nudlar med fläsk, paprika, vårlök, böngroddar och brytbönor i chili- och ingefärsdoftande ostronsås.
Således har barnen nu krupit ner i sina sängar och jag spelar det smått fantastiska (understatement) nya U2-alstret No Line On The Horizon. Unknown Caller har mig i bojor.
Stava njutning.
2 kommentarer:
Middag om man fixar 80%, vem? Gott käk på en kvart fixar jag med god planering, tyvärr är jag usel på att planera, då är karsloken min räddning!
Pysseliten, en muntlig överenskommelse mellan mig och en fellow kandidat. Rätt kul!
Skicka en kommentar