26 mars, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Doktoranden är ett barn av blandbandsgenerationen. Gift med bästa E och tillsammans har dom tre fabulösa barn. Doktoranden är glad och lättsam med en hint av neurotisk envishet. Jobbar ideligen för att till slut disputera inom medicinsk biovetenskap samt bli färdigbakad läkare, men i samtida klang hinna med alla de andra sakerna livet för med sig.
Dessa texter är ögonblick ur resan som kallas livet med höga berg, djupa dalar och emotionella avstickare riding shotgun.
Dessa texter är ögonblick ur resan som kallas livet med höga berg, djupa dalar och emotionella avstickare riding shotgun.
Jag läser (utöver kurslitteratur)
Blog Archive
-
▼
2009
(265)
-
▼
mars
(23)
- Noter
- Livet i en kartong, XI.
- Standing on the shoulder of giants
- Dikeskörning, javisst
- Anatomi delight
- Svavelstickor
- Intrång
- !
- Trippel
- Visualize
- Jag jobbar på
- schåou mii lavv
- Livet i en kartong, X.
- Try and tell me otherwise
- Förvanskade bländverk
- Läsa
- I zonen
- [vänligen infoga egen fyndighet]
- X7
- Postludium
- Vårdmyntens båda sidor
- Härligt nördig
- Livet i en kartong, IX.
-
▼
mars
(23)
5 kommentarer:
Jag måste erkänna att jag tycker att programmet är ytterst märkligt. Antar att det helt enkelt är nästa steg i gör-om-mig-svängen, när man nu redan gjort om folks utseenden, folks matvanor, folks hus och folks ekonomi. Men märkligt är det, och jag undrar lite vad det ger random tittare för syn på vilka undersökningar som det är rimligt att göra/önska i olika sammanhang.
Tolkia, ytterst märkligt indeed. Bisarrt anser jag. Hade faktiskt en diskussion om detta program med en på jobbet idag som fann programmet väldigt bra eftersom "personen får ju faktiskt en diagnos". Att jag sedan kontrade med vad alla undersökningar kostar samhället och vården för att de hittills undersökta personerna ska få diagnoser på något som i de flesta fall inte är särskilt allvarligt (om än självfallet obehagligt), ja det hade min diskussionsindivid ej reflekterat över.
Det blev ett intressant samtal.
Kostnadsaspekten tycker jag också är intressant när man tänker på vilka undersökningar som görs och i vilken ordning. Det känns mer som att man vill drämma till med det mest avancerade (och det som ser coolast ut) än som att man faktiskt tänker i något slags sekvens. Den första killen, med magbesvären, var väl kanske det bästa exemplet på det, jag tror att det nämndes i den text du länkar till. MR, hell yeah. Men det blir coola färgbilder.
Tolkia, riktigt snygga bilder. Absolut.
Som man hatar när de kommer i tryck i svartvitt i tidskrifterna ... ("Okej, här är det grått och här är det .... grått. Hmmm.").
Skicka en kommentar