I more or less fem månader har jag nu pluggat anatomi. Det har haft lite märkliga effekter. Förutom traditionella symptombilder som att drömma på latin och se dansande skelett liknande en animerad film från Pixar bakom ögonlockarna nattetid, tar det sig uttryck även i semivaket (zombie) tillstånd.
Läkarutbildningen känns minimalistiskt reducerad till anatomiska namn på den klassiska triaden av kärl, nerver och ben (ligament får vara med på ett hörn). När högre terminare babblar om patientkontakt, kliniker, anamneser och epikriser tror jag antingen de lever i total förnekelse om sin omvärld, alternativt att de går på en annan utbildning.
Häromdagen stod jag efter två tunga träningspass i det allmänna duschutrymmet på gymmet och kom på mig själv med att spana in en annan killes muskulösa underben.
- Mmm....calcaneus, talus, laterala och mediala malleoler med flexor hallucis longus..., hallucinerade min sjuka hjärna.
Upplevelsen var chockerande och trots ögonblickligt kallvatten för att kyla ner mina överhettade neuroner påverkades nog scrotum desto mer som sprang och gömde sig. Faktum är att trots pluggtimmar in absurdum har kursens frakturerade upplägg påverkat extremt negativt på inlärningskurvan, så till den grad att den lekt berg-o-dal bana som ett hyperaktivt och sinusbetingat oscilloskop. Har suttit kvällar, dagar och andra okristligt tillgängliga tidpunkter och läst böcker, skrivit sammanfattningar, studerat dataanimationer och mer därtill, men utan den känsla av genuin förståelse jag så hett eftertraktat. Idag skrevs i alla fall tentan och hur det gick återstår att se. Vilket som är anatomin kursmässigt ändå över. Den tanken är överväldigande behagligt.
Jag dricker ett glas rött och äter mörk choklad med havssalt så länge.
25 mars, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ah, en tenta-kickback. Svårslaget.
Ni läkare (okej, doktorander) har ett sinnessjukt vokabulär när det gäller fysiska fenomen. Blir lite avis på det.
Emil, det är en skön kickback.
Jag är väl, när det kommer till det medicinska fikonspråket, ännu värre än gemene individ eftersom jag både forskar (doktorand) och kandidatar (läkarpluggar) mig. Så egentligen förstår ingen vad jag säger.
Åååå, efter att jag läst den fantastiska boken "illusionen om Gud" så fick jag en sådan lust att lära mig allt om celler och biologi eftersom det är så magiskt i sig själv.
Jag håller alla tummar (kan inte det latinska namnet på den kroppsdelen) att du klarar tentan. Heja, heja!
Maria, det är en hel del att lära sig. Jag kan bara en liten bråkdel och fullärd blir man aldrig någonsin. För övrigt är det en bok jag själv vill läsa.
Tumme heter pollex på latin.
Skicka en kommentar