21 november, 2008

Förunderlig förändring

Börja med att låta dagens pärla Never Gonna Be Alone spela i bakgrunden.

För alldeles för många år sedan, någon gång i början av 90-talet stod en minnesvärd rad i ett CD-konvolut. Samlingsskivan "1982-1992" av Europe. Raden var inte en del av en låttext utan som sammanfattning. Den besitter förmågan att etsa sig fast på näthinnan, segla vidare in i hjärnbarken och väva ihop sig med alla tankemönster den finner. Vilande men från den dagen alltid uttalad i autonomt agerande, en del av filosofin om livet. Ord och fraser kan både förstärka tillika rasera människors förtroende när som helst och på ett ögonblick. Vi ställs på sidlinjen, utskrattade, uppskattade. Vi är älskade, lämnade, omtyckta. Du och jag. Allihop. Det sägs att ingen är den andra lik men ändå delar vi så mycket, ty alla ger av sig själv till andra med vetskapen om dess risker. Se hjärtat i mitt bröst, blottat och naket för livet. Varför leva till hälften än till fullo?

Pojkarna och flickorna stryker runt i skolans korridorer, kastar ensamma men hoppfulla blickar omkring sig för att bli sedd. Vissa blir sedda och allt får färg likt blommig sommaräng. Andra ses aldrig och gråskalan av individen bleknar in i betongväggen till osynlighet. Vänner kommer och går, barndomskamrater man förutsatte för livet går vänster när du går höger. Kärlekens högsta vågor tar en till höjder aldrig upplevt och lämnad faller man längst ner i djupet. Man lämnar ting och upplevelser bakom sig, minnen av svindlande varierad karaktär med förhoppning om förunderlig förändring. Den hittas, förloras och finns igen som vågor på havet. Möter barndomsvännen i nästa korsning. Omöjligt stanna kvar och stå still, vi går vänster vännen till höger. Vi gör misstag, vi sviker och bildar förtroenden. Allting tar aldrig slut.

Du läser "nothing is ever constant; except change" och vet med ens det ordnar sig till slut. Inget mörker är för mörkt ty dagen gryr åter. Vi är inte perfekta, aldrig kommer vi heller bli. Framför allt är vi alltid oss själva, aldrig konstanta men evigt föränderliga. På premissen om gott och ont är vadefter vi lever och lär. Ingenting är någonsin konstant, utom förändringen.

En trygghet bättre än något annat.

8 kommentarer:

InreRum sa...

Det som skrivs med hjärtat är så lätt att ta emot med hjärtat. Välbehövliga ord. Tack.

E sa...

...jag är mållös, lycklig och helt betagen och framförallt imponerad när jag läser. Ja, vad ska jag säga...jag är färdig att fria!

Tack!

Dr Wannabee sa...

"Ingenting är någonsin konstant, utom förändringen."
Så sant. Man märker det desto mer när man utbildar sig.
Du skriver vackert.

Emil sa...

Grymt inlägg, grym Nickelback-låt.

Boris sa...

Man skulle kanske ändå bege sig in i förläggarbranchen och ge ut dina alster....

Som det ser ut nu tar jag sista flyget ner på torsdag så du är välkommen när du kommer.

Doktoranden sa...

InreRum, jag försöker. Tack.

E, det var synnerligen värmande ord från dig som gör mig helt mållös.. Det uppskattas enormt.

drw, den absolut bästa frasen jag någonsin kommit över under mina hitintills dryga 28 år. Tack för uppskattningen.

Emil, den är riktigt bra.

boris, så pass snälla ord ger ju fripass till pvk. Jag dyker upp på lördag med en bin2!

Anne sa...

mmm, förändring, ofta efterlängtad, ofta oförväntad.

Doktoranden sa...

anne, så väldigt sant.