När det virvlande dammet nu till sist lagt sig som en solkigt varm matta över det tidigare kaoset, då kommer en tidsrymd för mitt mentala state of mind att slöa till och återuppfinna hjulet. Helgen har varit en lång extravagans i den ädla konstens mest finmejslade art i att göra så lite som möjligt. Lagat god mat hemma (grillad ryggbiff med mango- och mozzarellasalsa), mat på bistro Le Garage, läppjat ljuvligt rosévin och dirigerat den hemmavarande flocken barn.
Ett tu tre erhålls tid i överflöd. Tid över till mer än att plantera näsan i böcker, anteckningar och under whiteboardpennor. Mer tid än att odla semi-logiska resonemang och flödesscheman för hjärnan med trädkronors expansion i kvadrat. Tid att läsa en skönlitterär bok (Kunzelmann ligger nära till hands). Tid att sitta i soffan och lyssna på min sons läsläxor utan en gnagande känsla av ”måste göra”. Tid att åka och träna, tid att vara hemma med sinnet närvarande och göra ingenting. Helt tvärt blir jobbet överenskomligt och strukturerat; manuskriptskrivande, laborationer, möten, kaffe med vänner. Det sistnämnda är viktigt. Bådadera. Veckans begynnelsedag bjöd in till kaffestund med mina forna vapendragare och studiekamrater på goda Kahls. Jag saknar dem. De är ett helt fantastiskt gäng som allihop lyckas få mig att le fånigt och juvenilt med den synkrona känslan av att det är helt rätt. Att le fånigt, gör jag alldeles för lite av när tiden inte riktigt räcker till. Det gör den just nu.
Ett tu tre erhålls tid i överflöd. Tid över till mer än att plantera näsan i böcker, anteckningar och under whiteboardpennor. Mer tid än att odla semi-logiska resonemang och flödesscheman för hjärnan med trädkronors expansion i kvadrat. Tid att läsa en skönlitterär bok (Kunzelmann ligger nära till hands). Tid att sitta i soffan och lyssna på min sons läsläxor utan en gnagande känsla av ”måste göra”. Tid att åka och träna, tid att vara hemma med sinnet närvarande och göra ingenting. Helt tvärt blir jobbet överenskomligt och strukturerat; manuskriptskrivande, laborationer, möten, kaffe med vänner. Det sistnämnda är viktigt. Bådadera. Veckans begynnelsedag bjöd in till kaffestund med mina forna vapendragare och studiekamrater på goda Kahls. Jag saknar dem. De är ett helt fantastiskt gäng som allihop lyckas få mig att le fånigt och juvenilt med den synkrona känslan av att det är helt rätt. Att le fånigt, gör jag alldeles för lite av när tiden inte riktigt räcker till. Det gör den just nu.
2 kommentarer:
kunzelman och kunzelman - god avkoppling
vänner och kaffe - ännu bättre
Mottagningen, den väntar på sängbordet, biografin gick före. Kaffe med vänner skall aldrig förringas. Värd sin vikt i guld.
Skicka en kommentar