03 januari, 2011

En shopaholics bekännelser

Amidst hela den här tentaångesten som till viss del börjar landa i någon sorts övergripande förståelse och därmed resulterar i mental B-blocksbehandling kan vi likväl behandla ett annat ämne jag tror alldeles för många kan kännas vid; shopping. Må vara att jag inte passar in i Hollywoodmedias stereotypa utseende av en shopaholic, tillika inte heller någon faiblesse för att köpa handväskor eller skor. Men lita på en sak, jag älskar att shoppa. Det ska visst, om minnet inte sviker mig, finnas någon sorts genetisk hereditet för ett detta beteende. Den enda jag kan tänka mig över huvudtaget jag skulle ärvt det av torde vara min mor, även om jag aldrig förstod sådana inköp som paraplyklänningar eller mängden skor som hade kunnat fotbekläda ett mindre afrikanskt samhälle i flera år. Jag är aldrig så dumdristig att jag någonsin skulle handla för pengar jag inte har, inte heller handla med krediter respektive ta dumma lån (särskilt inte med tanke på hur mycket jag exempelvis sitter och orerar över människors dumhet som det framställs i förslagsvis Lyxfällan). Inte heller köper jag för köpandets skull, men jag införskaffar definitivt mer än the average genomsnittet och trivs ganska gott med det.

Elektronik såsom datorer, iPhone och multimedialösningar för filmtittande med ljudupplevelse är en svaghet. Lite värre är det med resor och upplevelser med familjen, men det är viktigt för mig och någonting jag själv hade som barn. Absolut vekast är jag när det kommer till inredning, då är jag som ett massivt diafragmabråck med dysplasi i paritet med Barrets esofagus. Att från början sitta och skissa upp rummen med papper och penna, föreslå nya idéer, stryka andra, förverkliga ens vision och se hur ens tankar i slutändan kom att stämma överens med verkligheten. Tyvärr reflekterar jag inte alltid över min vision kontra välmåendet av mitt VISA-kort. Och just nu är det ganska mycket sådant i det doktorandska residenset, vilket hindras föga av att doktorandens fru är en lika god kålsupare när det kommer till det här med shopping. Nu ska vi tydligen sätta ihop en stor garderobsvägg i hallen för att ”effektivisera och utöka förvaringen” (av barnens alla kläder, vantar och mössor – vilket beskrivs helt fabulöst här) samt en och annan av våra jackor och halsdukar. Lägg till detta att i veckan kommer våra nya sängar till sovrummet som därmed också kräver förnyelse i övrigt (och flytt av rummet ffs!). Sen viskas det om ny inredning till dotterns rum (eftersom hon flyttar sitt rum), ny soffa i vardagsrummet där det enligt E skulle vara ”snyggt med en sån där kamin på väggen”. Och nu säger hon att hon behöver en ny laptop. Skärmen går tydligen nästintill att plocka lös från tangentbordsdelen. Istället tar jag och prokrastinerar genom att plugga igen öronen med den senaste musiken inlagd i iPhonen, Static Impulse med James LaBrie och Live Equation med Pagan’s Mind.

4 kommentarer:

Tolkia sa...

Öhhh ... Nike-kläder anyone? ;)

(Misstänker f.ö., möglande i tentagrottan, att delad ångest är dubbel ångest snarare än halv. Arrrgghh.)

Doktoranden sa...

Tolkia, fast de där NIKE-prylerna är ju så billiga pga mitt semi-sponsorship, om vi säger så.

(tillika den där ångestproblematiken, ska vi reda ut den över en lunch post-tenta frihetens sjungande lov?)

julia sa...

Barrets esofagus lockade fram dagens skratt mitt i plugget. Huga tenta-p, förbaskade slit.

Doktoranden sa...

Julia, skratt förlänger orken. Eller hur var det nu? Lycka till med tentan!