09 januari, 2011

Tom peng pung

Dagarna består inte av så mycket mer än timme ut och timme in av evigt tragglande om sådana saker som endokrin medicin (en uppsjö sjukdomar med ibland rätt udda symptom) och kirurgi. Skalpellnyttjande i all ära, men fan inte alla dessa labprover och diffusa sjukdomar som härbärgerar på medicinavdelningar. Ge mig post-op komplikationer och sterilium så är jag nöjders nöjd. Något ljus i tentatunneln ser jag väl i och för sig, inte heller känner jag mig totalt tappad bakom kundvagnen, men hur less jag är på att plugga in det här är något helt obeskrivbart. Fick mig igår av T höra att just den här tentan är den värsta på hela programmet pga dess ofantliga bredd som ska tenteras. Gawd så jag hoppas det är en sanning utan modifikation.

3 kommentarer:

forskarmamman sa...

I hope so tooooo... Annars är det ett under om jag inte går under!
Gah! För att använda någon annans uttryck.

Tolkia sa...

Allt framstår som njutbart som inte är bakteriejävlar, t.o.m. labprover (även om jag en mindre frustrerad dag vet att det är ungefär same shit ur inlärningssynvinkel). Aaaaaaaaaarrghh.

Doktoranden sa...

Forskarmamman, bara näsan ovanför ytan några dagar till. Snart där.

Tolkia, lite streppisar, någon gonokock och ett E coli. Eller? Trust me, life ain't too grand these days. Nästa helg kommer vara lika lyckofylld som att duscha i champagne (vilket jag nota bene aldrig gjort, men ändå). När har du tillfälle för kaskadvomering av inmundigad kunskap?