14 april, 2009

This is an evil side of hell

Om jag inte hade den vackraste B-sidan Back To The River (Spotify) från EP:n O2 Panic Room med Riverside som mentalt stöd, ja då hade det mentala fördärvet redan varit ett bergssprängt faktum. Har påbörjat projektet att skriva en sammanfattning om mitt forskningsområde, en sorts högre växel för att lära sig förstå mer om både djupet (Marianergraven) och bredden (Indiska oceanen) av den snåriga djungel som mycket av ens forskning innebär. Jag drunknar i det vatten med kraftiga underströmmar av referensletande och hantering, går under i det ovärdeliga språkbruk man bara ser i forskningstexter. Mer högtravesterande tjurträck går inte att finna någonstans annars, nej inte ens i Ranelidskan, I kid you not.

Efter flera timmar av "skrivande" har jag åstadkommit något så magnifikt som en endaste A4-sida fylld med text, till råga på allt med vackert 1½ radavstånd. I mitt futila försvar till självrespekt är storleken på fånten endast 9 så helt uppåt väggarna är det inte. Bara halvt.

Men jag lär mig något.

Det får väl räknas som myntets framsida.

Paniken och stressen över att arbetstakten känns som tramadoltyngda myrsteg är baksidan.

7 kommentarer:

Emelie sa...

det tycker jag verkligen! till sommaren är det helt fantastiskt.

Fredrik sa...

Emelie, sannolikt.

Boris sa...

Tramadol är bra både för kropp och själ.....

Tolkia sa...

It's the doktorand way of life. Jävlarrrrr så produktiv man känner sig när det gått en arbetsdag och man har raderat mer än man har skrivit nytt. :P

(Synnerligen irriterande att just den biten inte blir så mycket bättre efter disputation. Gah.)

Fredrik sa...

Boris, I agree. I alla lägen.

Tolkia, varför är jag inte förvånad. Och inte ens bättre efter disputation? Sicket mörker.

Sociologista sa...

Know the feeling, know the feeling. Säger hon och tittar uppgivet på det översvämmade skrivbordet (för att spinna vidare på det vattniga (nejdå) språket), där artiklarna är funna och printade, dock inte lästa. Spotify, sa du? Får prova med det då.

Fredrik sa...

Sociologista, ja skrivbordet, våjne våjne. Dock har skrivpaniken övergått till sjösjuka (mikroskoperande) och jag går omkring här på avdelningen som om jag istället svept något starkt ur kemikalieskåpet.

Alltid Spotify, det går från arla morgon till sen eftermiddag.