13 april, 2009

Öron

Hon skrek i vild förtvivlan, höll sig för öronen och på höga småbarnsfrekvenser utbrista "aj aj aj!". Snuvan och hostan lite avig under några dagar men det här var något annat. En öronmärkt misstanke förelåg hos både mami och pappsen. Mitt i natten, fortfarande mörkt ute även om våren är på ingång, åktes det ner till akuten. Lätt dimmad belysning i korridorerna, poliser och securitasvakter höll koll på överförfriskade och påskintoxikerade individer bland blåvita landstingspyjamasar. En snabb titt i hörselgångarna på den lilla tjejen avslöjade två spruckna trumhinnor. Hälsa på Herr Kåvepenin i dagarna tio.

Det är bättre nu.

Annars hittar jag nya intressanta böcker att läsa i en snabbare takt än jag förmår läsa ut. Avslutade igår bok numero dos i den fantastiska Farseer-trilogin. Summa sumarum avskyr jag Regal och älskar Narren. Vidare suktar jag lite lätt efter Torbjörn Tännsjös Döden Är Förhandlingsbar, Modern Science Writing av Dawkins, genetikboken av Mikael Fant och i högsta egenintresse denna här.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Roligt att du suktar efter min bok... Vill bara flagga för att det är en roman och ingen Mendelsk nybörjarkurs, om än med (bl.a.) en diskussion mellan raderna om arvets eventuella betydelse. Men den kanske kan få slinka med ändå mellan fackböckerna :)
mvh
Mikael Fant

Doktoranden sa...

Mikael, tack för både kommentar och flaggning. Att det är en roman har inte gått mig förbi, tvärtom, jag tror en bok kan vara synnerligen intressant som har sin grund i något som genetik, dess förutsättningar och fall. Biovetenskap och preklinisk medicin kan jag redan, så en mendelsk nybörjarkurs torde inte vara av något större självintresse. Skönlitteratur är ett stort personligt behov emellan all facklitteratur, jag ser fram emot den.

Boris sa...

Men att få besök av Herr Kåvepenin är betydligt bättre än de fall där både Herr Henle och Bowman har åkt på solsemester samtidigt....

Doktoranden sa...

Boris, fast man måste älska uttrycket trots problematiken solsemestern medför. Herr Kåvepenin smakar dessutom lika illa som en dåligt åtgången vägkantsbäver.