På Y-fronten intet nytt

Läste för ett tag sedan På Y-frontet intet nytt av den norrlandsfödde men numera Malmöbaserade satirikern Peter Eriksson. Jag är moderat imponerad, borderline inte alls för att kortfattat summera. Han säger själv det är en "respektlös uppgörelse och en kärleksfull satir över dagens manlighet".

Uppgörelse?

Snarare finner jag det mesta vara, om än bra och diskutabla ämnen, alldeles för inlindat i vitsigheter och humoristiska gliringar om redan uttjatade beteenden och klagovisor. Hans poäng är sann om hur könsrollen har förändrats och hur adaptionen till den många har problem med (samtidigt som han heller inte ser särskilt mycket av den i sin egna krets), men den går ändå lite perifert förbi och fastnar likt någon trög klump i halsen istället för att sticka till ordentligt. Således liknar det mer en märklig fusion av traditionell föredragsmentalitet och Släng dig i brunnen, som ett alldeles för långt kåseri i King om hur en fadd könsroll knakar i fogarna.
Det tillfälle när boken börjar sticka till och kännas är när komikens låga falnar och ilskan kommer fram i avsnitten om manligt våld och våldtäkter, då är det på riktigt. Hade Eriksson vågat kliva ordentligt utanför bekvämlighetszonen och PK-känslan för att istället dykt under ytan av vitsigheter som han nu seglar fram på, då hade det kunnat bli riktigt vasst.

Det blir två stetoskop av fem.