Uttänjd, trött och less på det lilla som kan kallas liv. Jag stöttar, försöker påpeka aspekter som både hjälper mor och far, men egoismen och naiviteten hos någon sjuk är ibland lika blind som tjänaren Duncan i Robin Hood Prince of Thieves. Gör så gott jag kan men känner mig infantilt otillräcklig.
Möter upp med E och går ut från all instängd ångest med en känsla av att krypa på knäna. Den mithrilska ringbrynjan vittrar långsamt sönder i den fria luften och tillåter mina lungor att åter andas i sitt fulla spann.
Vi shoppar kläder samtidigt jag dricker mellanstor latte i pappmugg från Wayne's. E hittar flera snygga saker som passar den växande magen med Pyret, jag en snygg skjorta från Bläck och några härliga tröjor åt barnen. Handlar en flaska sydafrikanskt rosé till morgondagens grillfest följt av charmig och spontan tre-rättersmiddag på Valdino där det åts bruchetta med babymozzarella, laxfilé med bakad örtpotatis och limoncellofylld syrlig sorbet med chokladrippel.
Ner och upp, således.
29 april, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar