Handelsboden dagen till ära

- Vad är det här?
- Svensk färskpotatis.
- Vad kostar den då?
- Tjugofrem kronor kilot.
- Får jag femtio kilo.

- När man nu går in i den här handelsboden, så slår det emot en en doft som av dörrar. Med påtaglig kraft.
- Det hänger grejor i taket.
- Stövlar.
- Klackar i taket.
- Till höger står en tunna med rökt fläsk och sirap.
- Handelsmannen går armgång i korvarna i taket och så ropar han neråt butiken "Är det någon kund här?"
- "Kung?" skriker dom nerifrån butiken då.

Sen släpper han sig handlöst ner i silltunnan.

- Alltid när man handlar någonting, så får man ett par karameller på köpet va, men om man handlar karameller?
- Då får man ett ord på vägen.
- Då säger handelsmannen: "Om ni går sexhundra meter norrut, så ligger det ett ord på vägen. Som ni kanske har glädje av."
- Då säger handelsmannen: "Vet ni att varje år så går jag i min butik sträckan Stockholm-Rom tur och retur."
- Travar han så långt varje år?
- Ja, han bor i Rom nämligen.
- Han har en kagge som det står "ROM" på, som han travar.
- Vet ni att varje dag går jag i den här handelsboden en sträcka som motsvarar avståndet mellan den här silltunnan och dörren. Jag är ganska hemmastadd här. Ska jag nog be att få säga.
- Den här handelsmannen ja, han är lite filosofiskt lagd. Om en person köper för sjutton kronor, och lägger upp sjutton kronor, så är det inte sagt att han accepterar det förhållandet.
- Det är möjligt att han säger att: "Nåja, så enkelt är det inte. Först ska vi snackas vid lite." Det var just utmärkande för gamla tiders handelsbodar att dom snackades vid lite.
- Innan dom klippte till.
- Dom talade om var det brunnit igår.
- Och dom la aldrig hyende under lasten.
- Utom på ett ställe. I den handelsbod jag tänker på gjorde dom det. Men den är ju inte utmärkande.
- Man kan också tänka sig att han är lite praktiskt lagd, så om man begär ett kilo potatis, då får man det. Det är liksom inget snack om det.

- Han har en penna bakom örat va. Jag ska be att få en sån där säger man. Och eftersom som han inte kan se pennan vänder han sig om och tittar.
- Och så ändrar man handen då.
- Men det ser han inte, för han tittar bort.
- Och så vrider han ännu mer på huvudet.
- Om man gör det där med skicklighet kan man få handelsmannen att rotera allt fortare. Tills han till slut har borrat sig ned i bjälklaget.
- Ja, fast det får göras skickligt.
- Det är faktiskt hittills ingen som har lyckats.

- Har ni inga Marlboro?
- Nej.
- Nehej, inga Marlboro. Kan jag då få en Roulette?
- Nehej, inga Roulette. Kan jag då få en ask Figaro?
- Inga Figaro heller. Kan jag då få en ask Bill?

Man måste liksom löpa linan ut nu.

- Kan jag då få ett paket Prince.
- Nej, det har vi inga.
- Kan jag då få ta med mig en bit av den här DÖRRINREDNINGEN? Säger man då, och så tar man dörren och går.

Man måste vara ärlig och löpa linan ut.

- Man går in i handelsboden och ber att få köpa en kassaapparat.
- Ja, ni kan få den för hundrafemtio, säger handelsmannen. Och så betalar man hundrafemtio, och så lägger han dom i lådan, slår in det, och så tar man kassaapparaten och går.

- Är den här handelsboden till salu?