05 april, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Doktoranden är ett barn av blandbandsgenerationen. Gift med bästa E och tillsammans har dom tre fabulösa barn. Doktoranden är glad och lättsam med en hint av neurotisk envishet. Jobbar ideligen för att till slut disputera inom medicinsk biovetenskap samt bli färdigbakad läkare, men i samtida klang hinna med alla de andra sakerna livet för med sig.
Dessa texter är ögonblick ur resan som kallas livet med höga berg, djupa dalar och emotionella avstickare riding shotgun.
Dessa texter är ögonblick ur resan som kallas livet med höga berg, djupa dalar och emotionella avstickare riding shotgun.
Jag läser (utöver kurslitteratur)
Blog Archive
-
▼
2009
(265)
-
▼
april
(28)
- Plus- och minuskonto
- Please take me back
- Panorama
- Visual
- .
- Pain, someone says, is only weakness leaving the body
- Nötter
- Sicken kväll
- Avsked
- Italiensk pastagratäng
- Vem vet?
- Jag fick världens bästa kommentar idag
- There's something sincerely beautiful about a litt...
- I can hear the wind blow
- Välbevarat
- This is an evil side of hell
- Öron
- Bildserie
- Bra om yrket
- Miss M
- Lugna vatten
- I love this man
- Pizza amore
- På Y-fronten intet nytt
- Wishful thinking
- Tom Holder
- Basta
- Handelsboden dagen till ära
-
▼
april
(28)
2 kommentarer:
Schulman eller Ranelid? Jag antar att du menar Ranelid och fortsätter på det spåret: Jag är inte odelat förtjust i hans böcker, ibland blir det lite för svulstigt t.o.m. för mig, hur det nu kan vara möjligt (boken om Stig Dagerman som han tar upp tyckte jag var ganska jobbig). Men han är skön för att han är så okamouflerad; jag menar, det är inte direkt så att Linda Skugge och Liza Marklund (som har sig själv på omslaget på alla sina böcker, och författarnamnet i större stil än bokens titel) kan säga något EGENTLIGEN. Jag vet inte om de blir sura för att han avslöjar dem, eller vad man skall tro.
(Den där läppglanshistorien är f.ö. något av det sjukaste i svensk populärkulturhistoria. Det kommer nog inte som någon överraskning att jag iiiinteeee är någon älskare av Skugge.)
Tolkia, Ranelid självfallet. Hans dryghet är en fantastisk knäpp på jantelagsnäsan. Schulman har jag inte mer än navelludd till övers för.
Skicka en kommentar