Jag blir aningens frustrerad när man har hur mycket som helst att göra och förståelsen för åtagandena känns inte helt på det samma planet. Det behövs både tid och koncentration, inte halvmessyrer och lite vind för våg.
Fan också, känner på mig det går åt skogs igen.
Eller så gräver jag ner mig och återkommer på fredag. Tidigast.
22 februari, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja det har du oerhört rätt i att det kräver tid och koncentration. Det kräver också ett visst lugn. Det är svårt, mycket svårt att stå på sig och sätta de rätta gränserna när man känner att människor inte respekterar eller som du skrev fattar. Då finns ingen annan råd än att stå på sig med en dåres envishet.
Lycka till och tappa inte ditt eget fokus. Ditt liv, din tid är din egen och ingen tackar dej om du slutar göra det som är rätt för dej.
kram
E, det är en balansgång. Som allt annat.
Skicka en kommentar