Tisdagskvällen med fokus på ekg varvades frekvent mellan att leka bitter diagnostiker med House och ryckas in i den fantastiska seriestarten av Grey's Anatomy. Än värre blir det när man måste hantera celler som inte behagar sköta sin differentiella plikt så fixering kan ske under dagtid. Nejdå, tydligen är mycket sena kvällar med angränsande natt just den perfekta tidpunkten att tvinga en trött doktorand till ett nedsläckt labb under en nedsläckt himmel. Natten bjöd in till några timmars sömn men innan morgontuppen ens galat ut sin brokiga sång med morgonljuset var det dags för obduktion på patologen. Intressant och lärorikt, men omöjligt att frångå det faktum man ändå betraktar en avliden människa som levt ett helt liv med många intressanta historier, nu endast reducerat till att ta reda på vad som orsakade dennes bortgång. Ändock sker allt med vördnad och värdighet, det är viktigt att poängtera i text eftersom de flesta som läser detta till vardags sällan besöker en obduktionsavdelning.
Några timmar på jobb med både labbande och en intervention av parfymerande karaktär kontra känsliga luftrör initierat av mig gentemot några andra var det eftermiddag på klinfys. Undersökningar, utrustning och turligt nog en pacemaker-op att bevittna. På med snigga op-mössor, munskydd och välskrubbade övre extremiteter var det mycket intressant att vara med när en helt talande och vaken patient med endast lokalbedövning får elektroder insatta i hjärtat för att hjälpa den något besvärliga hjärtrytmen på traven. Wow helt enkelt. Det är ett rätt häftigt yrke det här. Resten av eftermiddagen lekte vi fumliga kandidater med våra egna perifera cirkulationer. Till vår hjälp hade vi ultraljudsprober (nej, tänk inte Cartman, anal probe och South Park i samma mening), gel, stetåskåp, blodtrycksmanschetter och två glada adjunkter med hög dignitet. Resten av kvällen har gått i ekg:ets tecken där, om än inte guldtian har trillat ner, så kanske åtminstone några enkronor.
Så här är det alltså att vara en medicinnörd på heltid.
Men nu, ja nu är det kanske dags att bli pappa. Igen.
Några timmar på jobb med både labbande och en intervention av parfymerande karaktär kontra känsliga luftrör initierat av mig gentemot några andra var det eftermiddag på klinfys. Undersökningar, utrustning och turligt nog en pacemaker-op att bevittna. På med snigga op-mössor, munskydd och välskrubbade övre extremiteter var det mycket intressant att vara med när en helt talande och vaken patient med endast lokalbedövning får elektroder insatta i hjärtat för att hjälpa den något besvärliga hjärtrytmen på traven. Wow helt enkelt. Det är ett rätt häftigt yrke det här. Resten av eftermiddagen lekte vi fumliga kandidater med våra egna perifera cirkulationer. Till vår hjälp hade vi ultraljudsprober (nej, tänk inte Cartman, anal probe och South Park i samma mening), gel, stetåskåp, blodtrycksmanschetter och två glada adjunkter med hög dignitet. Resten av kvällen har gått i ekg:ets tecken där, om än inte guldtian har trillat ner, så kanske åtminstone några enkronor.
Så här är det alltså att vara en medicinnörd på heltid.
Men nu, ja nu är det kanske dags att bli pappa. Igen.
2 kommentarer:
oohh! Lycka till med bebbens ankomst!
Kat, thanx. Ännu ingen leverans att ropa hej om, men vi väntar.
Skicka en kommentar