21 september, 2009

Ekg

Hade en kortare sit-down med sjukhusets riktigt briljanta kardiolog KK för en analys av mitt arbets-EKG som enligt tidigare utsago visade på lite VES vid extrem ansträngning. Inget patologiskt under solen att finna men för säkerhets skull och ren dokumentering ska jag göra ett nytt arbets-EKG på avdelningen för klinfys samt gå med ett 1-dygns EKG vid tillfälle. Remiss är således att invänta.

Annars så hade vi första lektionen EKG-tolkning med en väldans duktig ST-läkare i kardiologi vilket var både behövligt och lärorikt.

Kände mig genast lite säkrare och bättre.

Och dummare.

4 kommentarer:

Maskrosen sa...

Åh, det här är bara början på kandidat-patient-karriären som kursen/klassen kommer att genomgå! Under diagnostikkursen (då man ska lära sig att undersöka andra genom att undersöka sina kursare) skickades remisser till höger och vänster. Överallt hittade vi någonting på någon som inte var som det skulle. Många specialistbesök blev det! Men inga stora missöden kom i dagen. Det mesta var "normalvarianter" eller mindre "skönhetsbrister".

Men visst är det kul att tolka EKG!? (Visade jag mig för mycket nördig nu... ;) )

Fredrik sa...

Maskrosen, det verkar onekligen vara en hel det sådant under kommande tid. Jag är inte den enda som fått remiss än så länge och fler lär säkert dyka upp längs vägen.
Om EKG vet jag inte om jag ännu kommit till det stadie av rolighet du beskriver, men det är lite smått charmerande emellanåt. Det går framåt och blir utan tvekan mer positiv känsla för varje gång jag drar fram alla papper med lustiga vågor och linjalen i högsta hugg.

Och nej, för nördig kan man aldrig bli. *host host*
Absolut inte.

Marie sa...

Säkrare, bättre och dummare - mellan de där tillstånden tycker jag man kastas konstant, periodvis med övervikt på det sistnämnda, helt klart.
(Helt i sin ordning, tror jag, bättre än för kaxig too soon.)

Fredrik sa...

Mårr, jag håller oundvikligen med dig i ordriktningen. Men det är väl så det ska vara.