18 september, 2009

How to pave a shitty week with gold

Efter en tumultartad vecka där jag ifrågasatt forskningens vara eller icke vara under lupp lyckas man vända sida på myntet. Fick idag klart analyser med spännande resultat som utan tvivel går att ha med i de nästan nu färdiga figurer till mitt första pek som ska börja skrivas.

Eftermiddagen spenderades på en testcykel där jag uppkopplad satt och svettades för ett arbets-EKG. Tungt, jobbigt och roligt att pressa sig själv och samtidigt få en medicinsk bedömning av hela situationen. Vad gör man inte för sina kandidatvänner, eller, jag gillar skarpt att vara testobjekt. Det skulle dock visa sig att när jag jobbar på min nästan maximala förmåga får mitt hjärta för sig att börja VES:a en aning. Det fann jag rätt intressant. Ett spännande utlåtande från KK är självfallet att vänta.

Väl hemma och post-bad lagade jag gräddstuvade nudlar med färska champinjoner och morötter samt ugnsbakad kyckling med citronbalsamico och färsk timjan åt mig och barnen. Nu sitter jag med ett glas rött kaliforniskt cabernet sauvignon från Cypress Vineyards i handen och Chantal Kreviazuk i bakgrunden och inser det uppenbara;

I ended on a high.

4 kommentarer:

Anne sa...

um, det där väsandet kanske har ngt att göra med influensan? oavsett låter det inte helt sunt att pressa sig till max med en pågående infektion mr...

Doktoranden sa...

Anne, tack för omtanken. Nu var det turligt nog så att någon infektion aldrig dök upp och därmed höll jag mig fortfarande inom "frisk som en nötkärna"-statuset. VES:andet är sannolikt nog beroende av något helt annat, something icke-patologiskt.

mellanbarnet sa...

Lycka till med skrivandet - och nej, det finns inte ord för att beskiva frustrationen. Men det brukar lösa sig i slutänden ändå, så kör hårt (och håll det kort)!

Doktoranden sa...

Mellanbarnet, det verkar ju som att det gör det. Löser sig alltså. På något konstigt sätt man inte överhuvudtaget förstår.