Termin 6: När drömmen om klinik blir till pseudoverklighet

Efter att under vad som nästan kan betraktas som en mindre utbildning i sig själv får du tillfället i akt att äntligen lämna preklinen bakom dig. År och dagar av föreläsningssovande, virkande och smyg-sms:ande till andra hörnet med folk på gruppträffar följt av för många öl på EPP:en är till ända. Det är nu du ska praktisera alla de fantastiska faktorer som PI3K och MapK du tvångsmatat dig själv med under drygt två teoretiska år. Alldeles för tidigt för sin mentala hälsa inser man att all denna kunskap är totalt bortkastad och på bästa gröngölingssätt börjar du slänga dig med fraser som "det är på kliniska terminerna man lär sig allt ändå...". Hela tiden har målet varit klin-terminerna, den period där man får börja leka doktor på riktigt; tror man åtminstone. Äpplet faller sällan lång från trädet men någon kan ändå plocka upp det, kasta det över vägen och ner i ett överväxt dike. Någon landstingspyjamas eller riktiga patienter kan man glömma att beskåda. Istället blir det projektarbete där de flesta skoltrötta kandidater ser möjligheten till universitetsbetald semester. I kall senhöst hägrar Afrikas savanner dit en inte helt oskyldig hög kandidater gör enkätundersökningar i tvenne dagar om sjukdomar som var väldigt uttalade i det goda San Francisco på det glada 80-talet, evigt minnesvärt verbaliserat av Eddie Murphy i RAW. Resterande åtta veckor spenderas på en strand vid havet. Andra kursare väljer istället att sätta sig på ett riktigt lab. Tyvärr förväntar de sig oftare en miljö liknande Numbers eller Bones, en sanning långt ifrån verkligheten. Deras dystra uppsyn post-projektet kopplat med vinterblekheten är omöjlig att förbise.

Väl tillbaka innanför sjukhusets väggar är det föreläsningskoma 8-17 fem dagar i veckan eftersom kursledningen vill trycka in en helterminskurs på en halv termin. Du känner lugnet och tänker att allting löser sig i slutändan. Viktigare är att återigen få dricka dåligt kaffe i pappmuggar med kursare och berätta hur många ränder man noterade på zebran på savannen. Sedan kommer den första riktiga placeringen. Som den bluff man är fyller man upp pyjamasen med alldeles för mycket grejor (behandlingslistor, anteckningsblock, stetoskop, pennor, en kandidatsökare om du har tur, med mera) i tron att prylarna gör doktorn när sanningen egentligen är den omvända. De riktigt duktiga doktorerna använder salarnas egna lekstetoskop och gör alla anteckningar med hjärnan. Som kandidat skriver man så pennan glöder när en patient redogör sin sjukdomshistoria och nuvarande besvär, därefter fumlar man runt med svetten i pannan när du försöker komma ihåg vad testen för ett nervstatus är samt hur man tar ett blodtryck.

Placeringen är över fortare än man hinner med och helt plötsligt står du där med storhelgerna för dörren och tentorna kort därefter. Man åker iväg, äter för mycket mat, godis och bejakar horisontalläge för kroppen innan man panikpluggar och klarar tentorna med nådens åder. Därefter kommer veckan av presentationer från projekten, där man faktiskt får veta den dåliga statistiken som blir när man intervjuat fem personer om hälsoläget; allt till det facila priset av en gratis tur-och-retur resa till Libanon.


Ord och uttryck termin 6: "vadå strimformade nagelblödningar!?", Waran, wikipedia for the win, Nasonex, klum, gratissemester, spiders, telangiektasier, "rädda-hjärnan-larm"