..med huvudet före.
På en dag har jag hunnit få mig serverat trauman i olika former i en så koldioxidrik miljö (sal 135) att man borde ha ringt Greenpeace för eventuell toxisk miljöutredning av kandidater. Därefter blev det bjudlunch på Institution Svett av A med trevliga D som celebert och nytillkommet sällskap.
Eftermiddagen tillbringades på Operationscentrum för inlärande av rutiner och lite inblick i den kirurgiska verkligheten. Roade oss med att skrubba händer, handleder och underarmar skinande rena med både tvål och desinfektion alldeles för många varv tills spritångorna steg oss till huvudet och lullandes vinglade in i förberedelserummet och OP-salen. Där var det påklädning av OP-syrror; rock, handskar och diverse pryttlar tills man liknande Herr Michelin himself. Mer rutiner och förfaranden, allt under ledning av trevligt folk. Hela terminen framför fötterna kommer bjuda på regionmedicin med start på måndag (ännu okänd avdelning), därefter kirurgi i riktiga Norrland, mer kirurgi vid hemmasjukhuset, mer medicin på medicinsk akutvårdsavdelning följt av lite lunga. Därefter är det sommar. Hej vad det går.
Men utan att springa händelserna i förväg bjöd dagens sena eftermiddag, som oftast, på lite forskning. Den här gången stod mikroskåpet för arbetsuppgifter och jag tog mycket snigga uv- och normalljusfoton till mitt första manuskript som ännu är i sin skrivningsfas. It's a work in progress såattsäga.
Hemmavid nattas de stora barnen, minstingen i sin dödsskalle-jamas hänger i bärselen varpå jag inte ser händerna på tangentbordet och ber retrospektivt om ursäkt för eventuella tangentfloskler. Om några månader är det föräldraledighet i några månader; sicken skön behaglighet.
Nu vill någon ha lite välling i liten flaska. I'll surely be back.
På en dag har jag hunnit få mig serverat trauman i olika former i en så koldioxidrik miljö (sal 135) att man borde ha ringt Greenpeace för eventuell toxisk miljöutredning av kandidater. Därefter blev det bjudlunch på Institution Svett av A med trevliga D som celebert och nytillkommet sällskap.
Eftermiddagen tillbringades på Operationscentrum för inlärande av rutiner och lite inblick i den kirurgiska verkligheten. Roade oss med att skrubba händer, handleder och underarmar skinande rena med både tvål och desinfektion alldeles för många varv tills spritångorna steg oss till huvudet och lullandes vinglade in i förberedelserummet och OP-salen. Där var det påklädning av OP-syrror; rock, handskar och diverse pryttlar tills man liknande Herr Michelin himself. Mer rutiner och förfaranden, allt under ledning av trevligt folk. Hela terminen framför fötterna kommer bjuda på regionmedicin med start på måndag (ännu okänd avdelning), därefter kirurgi i riktiga Norrland, mer kirurgi vid hemmasjukhuset, mer medicin på medicinsk akutvårdsavdelning följt av lite lunga. Därefter är det sommar. Hej vad det går.
Men utan att springa händelserna i förväg bjöd dagens sena eftermiddag, som oftast, på lite forskning. Den här gången stod mikroskåpet för arbetsuppgifter och jag tog mycket snigga uv- och normalljusfoton till mitt första manuskript som ännu är i sin skrivningsfas. It's a work in progress såattsäga.
Hemmavid nattas de stora barnen, minstingen i sin dödsskalle-jamas hänger i bärselen varpå jag inte ser händerna på tangentbordet och ber retrospektivt om ursäkt för eventuella tangentfloskler. Om några månader är det föräldraledighet i några månader; sicken skön behaglighet.
Nu vill någon ha lite välling i liten flaska. I'll surely be back.
5 kommentarer:
Läckurt! Vad siktar ni på för blaska?
Mellanbarnet, är det forskningsnörden i dig som talar nu? Vi siktar högt, hamnar väl någonstans i medelskiktet. Kanske Bone vore nåt...
Alltid forskningsnörden. Men det låter bra. Jag siktade på mellanskiktet, men hamnade (nästan) alltid på botten... *inte bitter* :)
T7 o kirurgi, va kul! =)
Och sen måste jag säga att jag tycker det är beundransvärt att både plugga heltid på en väldigt krävande utbildning och samtidigt ta hand om barn/familj!!
Ha en trevlig helg! =)
Mellanbarnet, I hear ya. Det där med publikationsspektrum är en snårig djungel.
Browny, ja det återstår ju att se hur kirurgi faller på mina smaklökar - who knows. Det funkar med familjen, men indeed bör poängteras att jag har världens bästa fru E vid min sida.
Skicka en kommentar