Det ultimata beviset på den ytterst torftiga tillvaro man lever som forskare fick idag sitt ultimata klimax och därmed cementerat fast mig i det eviga träsket som akademinörd av lyxvariant. Tänk er en sen eftermiddag, ni gör samma experiment som ni gjort tiotals gånger förut och det har ännu aldrig fungerat. Tänk er sedan att experimentet är av viktig karaktär och att den presumtiva publikationen måste innehålla data från det experiment som ännu aldrig fungerat tillfredsställande. Tänk er, när ni för x:te gången sitter vid exponeringskameran och på skärmen framför dig ser små gråfläckiga band framträda där det tidigare bara lyst med sin frånvaro. Tänk er att ni samtidigt pratar i telefonen med den du är gift med och nästan i ett orgasmmaraton börjar stamma "jag ser band.... Jag ser band! JAG MÅSTE LÄGGA PÅ!!". Eller som jag skrev i sms:et till A;
"ÄLSKA WESTERN! Lång passionerad älskog utan slut... Fuck läkeriet, forskning rules!"
Bara för att sekunder senare få tillbaka;
"Jag skall spara detta och ta fram när inget fungerar på en månad nästa gång...."
Och han har ju rätt. Så klart.
Men inte idag.
Så här nördigt är det faktiskt att forska. Helt ärligt.
"ÄLSKA WESTERN! Lång passionerad älskog utan slut... Fuck läkeriet, forskning rules!"
Bara för att sekunder senare få tillbaka;
"Jag skall spara detta och ta fram när inget fungerar på en månad nästa gång...."
Och han har ju rätt. Så klart.
Men inte idag.
Så här nördigt är det faktiskt att forska. Helt ärligt.
8 kommentarer:
Känslan! KÄNSLAN! Det är väl den man lever (forskar) för, antar jag :-P
Jag är för tillfället i hata-Western-jävla-blot-träsket. Mina protein har vandrat som vildar i gelen - eller vägrat att vandra alls - och jag har slitit mitt hår för att förstå varför. Imorse slog det mig att studenten som blandat buffertarna kanske inte blandat rätt, och gjorde en snabb pH-koll. Undrar om det faktum att runnig buffer hade pH 4 var anledningen till galenskapen. Och till att bromfenolblått blev bromfenolgult...
Njut av framgångskänslan - och spara sms:et!! Nu är det bara att svänga ihop det där peket, eller?
Mellanbarnet, pardon my french här, men running buffer på pH 4? Ahahahaha!
Och peket, ja det tar sig. Delvis skrivet och nu har vi mer att peta in i det. Mer skrivande inplanerat nästa vecka. Lovi.
Det är de där ögonblicken man lever på. Det är svårt att förklara för någon som inte varit där. Grattis!
Grattis, härligt när man har flyt, håller tummarna att flytet håller sig.
Ja, pH FYRA! Och jag kan för mitt liv inte förstå hur! Jag har aldrig behövt ställa pH på running förut, så oftast kollar jag inte ens. Och nu var det fyra... Måste vara något skumt med destvattnet på det här bygget :)
FiaLisa, går nog inte förklara för utomstående. En klubb för inbördes beundran.
Drw, vi hoppas och håller tummar.
mellanbarnet, pH:t har jag aldrig ens reflekterat över. Har bara tagit det för givet att det håller sig rimligt. Å andra sidan, studenter kan man aldrig lita på. De smyger kanske ner en hink HCl när ingen tittar...
Jag förstår INGENTING, men det låter som att något stort har hänt. Så....GRATTIS! :)
Sara, summa sumarum är att jag fått väldigt bra och intressanta forskningsresultat. Ibland kommer de med långa mellanrum (månader, ibland talar man om år) vilket är källan till min eufori då det äntligen lyckats.
Skicka en kommentar