Det var inte många år. Eller ja, killen var inte många år, knappt tvärhanden hög med en marginal på dryga metern eller så. Skräckparalyserad vandrandes i korridorerna med den kombinerade doften av formalin och absint. Bakom varje hörn trodde killen en syster skulle hoppa fram med kanylen i röd brandberedskap. Killen och kanyler drog inte jämnt, kanylkillen, ungefär som spåntade brädor och gula hallonbuskar vid bergspredikan. Det fanns en kontrovers i de avsaknades logik där det mesta låg utanför ramen av rim och reson. Kanylramen. En avsaknad av logik till skillnad från om en mås sätter sig på huvudet på Gustav den sjätte Adolf. Och så skiter den litet på huvudet på honom. Det som då utmärker Gustav den sjätte i motsats till andra svenska kungar är att han torkar av sig skiten. Ni vet, Martin Luther han fick börja som alla andra med att gå och leta efter drickspengar i springorna i katedralen i Worms. Alla småpengarna som dom lämnade i kollekt föll ned i kryptan. Biobiljetter och sånt där. Ett år taxerade han för 30.000 pfennig. Och med beaktande av att en dåtida pfennig är lika med 53 nutida, eller en och en halv träl, förstår vi vilken baddare Luther blev. En riktig fisk. Nu var inte kanylkillen varken fisk, Luther(sk) eller Adolf(sk); nej han var livrädd för nålar.
I mångt och mycket, tidens förlopp och allt sånt där av ringa karaktär, finns det inte särskilt mycket att hämta hos någon med nålrädsla. Nej till både blod och logik. För likt bröstningarna i Maison Dior i år ska vara 80 cm, och så ska klänningarna vara klockade, och så ska man ha vadd i öronen. Kläppar istället för ben. Man ska ha påsar istället för skor, som man knyter om händerna. Upp över öronen. Upp över öronen åkte kanylkillens tunnaste plagg när kniven sattes i magen på honom. Aj kan tyckas men en mördare som är iförd äppelknyckarbyxor gör sig löjlig. Han är en skam för sitt yrke. Det vore ungefär som att bli klippt men i förväg tvunget uppvisa sin skicklighet på en klippdocka. Tonsillerna kan man vara utan men jag säger till när ni kommer till hypofysen. Det är minsann inte första gången man tar bort en blindtarm. Det är som att donera sin kropp till teologiska institutionen i Uppsala för utrönande om själens fortsatta levnad.
Kanylkillen fann med tiden (timmar?), och med småa mått mätt (millimeter?), kanyler av ganska ringa karaktär och det är ju fel att tro att en resa skulle vara farligare och kräva mera lyckönskningar än att vara hemma. Han skulle behöva någon som kom och önskade en lycka på hemmavarandet. Det var så tyst att resekillen hörde rummet kröka och hovbuga sig på samma gång. Lika pretentiöst som att se Gustav den sjätte Adolf röka ett paket John Silver utan filter och samtidigt nynna ett epos till katolicismen.
Att resa är intressant. Man kan befinna sig på två platser samtidigt vid samma tidpunkt. Resekillens fablesser för resande var rätt lokalt. Som ett ödem. Eller på grund av utslag dom fått på seismologiska institutionen i Uppsala, för de tror sig kunna konstatera en Röda Hund-epidemi med centrum på Götgatan i Stockholm. Resekillens resor kändes ganska aviga för i botten visste han vad han ville, men det var ju så fel och otänkbart. En olycka. Precis som Gotland. Det är vad som är kvar efter den stora olyckan då havregrynsgrötfabrikens stora tanker Lilla Grynet Molvig gick under med man och allt utanför Gotska Sandön. Det är som när man frågar doktorn vad det är för fel på en. Kanske vet doktorn. Men säger det inte. Utan säger endast att det inte är något lindrigt. Killen visste således sjukdomen var hans gebit. Men hur gick det sen? Ska det sjungas vid en jordfästning ska det vara rent och snyggt. Ingen falsk blygsamhet.
I mångt och mycket, tidens förlopp och allt sånt där av ringa karaktär, finns det inte särskilt mycket att hämta hos någon med nålrädsla. Nej till både blod och logik. För likt bröstningarna i Maison Dior i år ska vara 80 cm, och så ska klänningarna vara klockade, och så ska man ha vadd i öronen. Kläppar istället för ben. Man ska ha påsar istället för skor, som man knyter om händerna. Upp över öronen. Upp över öronen åkte kanylkillens tunnaste plagg när kniven sattes i magen på honom. Aj kan tyckas men en mördare som är iförd äppelknyckarbyxor gör sig löjlig. Han är en skam för sitt yrke. Det vore ungefär som att bli klippt men i förväg tvunget uppvisa sin skicklighet på en klippdocka. Tonsillerna kan man vara utan men jag säger till när ni kommer till hypofysen. Det är minsann inte första gången man tar bort en blindtarm. Det är som att donera sin kropp till teologiska institutionen i Uppsala för utrönande om själens fortsatta levnad.
Kanylkillen fann med tiden (timmar?), och med småa mått mätt (millimeter?), kanyler av ganska ringa karaktär och det är ju fel att tro att en resa skulle vara farligare och kräva mera lyckönskningar än att vara hemma. Han skulle behöva någon som kom och önskade en lycka på hemmavarandet. Det var så tyst att resekillen hörde rummet kröka och hovbuga sig på samma gång. Lika pretentiöst som att se Gustav den sjätte Adolf röka ett paket John Silver utan filter och samtidigt nynna ett epos till katolicismen.
Att resa är intressant. Man kan befinna sig på två platser samtidigt vid samma tidpunkt. Resekillens fablesser för resande var rätt lokalt. Som ett ödem. Eller på grund av utslag dom fått på seismologiska institutionen i Uppsala, för de tror sig kunna konstatera en Röda Hund-epidemi med centrum på Götgatan i Stockholm. Resekillens resor kändes ganska aviga för i botten visste han vad han ville, men det var ju så fel och otänkbart. En olycka. Precis som Gotland. Det är vad som är kvar efter den stora olyckan då havregrynsgrötfabrikens stora tanker Lilla Grynet Molvig gick under med man och allt utanför Gotska Sandön. Det är som när man frågar doktorn vad det är för fel på en. Kanske vet doktorn. Men säger det inte. Utan säger endast att det inte är något lindrigt. Killen visste således sjukdomen var hans gebit. Men hur gick det sen? Ska det sjungas vid en jordfästning ska det vara rent och snyggt. Ingen falsk blygsamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar