Junkies och rookies

Hela campus är som en myriad av galenskap. Man glömmer onekligen fort hur en stad beter sig när en fjärdedel av hela dess befolkning behagar anstorma ett mindre universitetsområde, även om jag för den delen upplevt samma sak ett nu antal år (exakt hur många år lämnar vi därhän för det är bara pinsamt). Folk ränner som yra höns fram och tillbaka, pekar på skyltar, ser sig omkring och fattar nada. Jag har i flertalet omgångar fått peka ut vägen till diverse universitetsbyggnader åt flera nybörjarrookies med universitetsdrömmar och stundande mardrömmar när deras första tentaperioder kickar in. Tillika har folk tittat på mig som ett ufo då jag gick till det ultimata helveteshålet vid en terminsstart, akademibokhandeln, i landstingskläder för att ragga upp en anatomisk bildordbok som självfallet ändå inte fanns i lager. Suck. I en förhoppning att undkomma the panic room smet jag ner till stan för att reda ut det fågelnäste som huserade på skalpen. I en sedan skarp snilleblixt tyckte jag det vore en bra idé att gå till bokhandeln nere på stan för att eventuellt finna den lilla pocketboken jag var ute efter.

Big mistake.

Huge.

Ett bra tag senare kom jag slutligen ut, fortfarande utan bok men med charmant fuktiga armhålor och pärlad panna. Fräshorama. Jäbla nybörjarrookies. Gladeligen klipptes håret stunden senare och jag ser återigen vettig ut till en något bättre grad. Därifrån blev det sedan endast bättre. Har fått peppa och inspirera deltagare i min roll som instruktör, börjat träna in ny koreografi inför söndagens stora release-event, haft ett inspirerande och bra möte med Handledaren om både läkarstudier och forskning (det blir forsk på halvtid under studier), till helgen heldagskick-off med alla instruktörskollegor och hemmavid har jag *jubelklang* världens bästa familj med väntad tillökning om bara några få veckor.

Soundtrack till detta?

Ja varför inte The Best of Steve Perry!