Tog flyget hem till en stad där alla gator var av is, halkande omkring som Bambi utanför flygplatsen och in i bussen på sniskan och trekvart. Klev av utanför gymmet med både resväska på hjul och ett trött huvud i släptåg instruera mina två klasser. Hoppade och studsade runt ett tag med auditära vokaler i versaler. A dök upp på andra passet och efter avslut erbjöd han middag hemma hos sig. En mycket trött Doktorand på både fysiskt och psykiskt plan tackade gladeligen ja. Åt kunglig potatisgratäng med köttfärsbiffar och god sås i gott sällskap. Tog sedermera bussen hem och att vrida om nyckeln i sin egna ytterdörr är en positiv känsla. Resor och avstånd i all ära är intressant och livsvidgande, men nakna sanningen är den att det finns inget bättre ställe än hemma.
Hur stökigt det än må vara emellanåt, med husdjuren dammråttorna i hörnen, högen av disk i köket och legobitar på golven är det tveklöst det bästa stället alla kategorier. I morgon är familjen hemma igen. Ordning återställd. Hej sängen, jag kommer nu.
Dagens soundtrack. Oasis - Cast No Shadow.
Hemma igen. Kärlek.
07 december, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
åh vilket mys-bra inlägg! Du fick mej att skämmas lite mindre för min frånvaro av ordning då och då. Igenkännings-faktorn var hög ! Hoppas du sover gott och slipper få en legobit i foten i natt om du måste gå upp.
E, jag är normalt nerotiskt nitig när det kommer till ordning och reda. Men just nu vid hemkomst hade jag helst av allt bara pussat de små dammråttorna. Så skönt var det att vara hemma.
Och ja, klarade mig från legobeklädda fötter.
Åh, jag vet precis hur du känner! Hemma är kärlek, sängen är lycka, dammråttorna är... mina.
Fru k, så alldeles sant.
Skicka en kommentar