15 december, 2008

Vardagsrummets dialog

- Jag kan mycket väl tänka mig en mera poetisk tillvaro. Vårt behov av poesi är stort. Jävlar anamma. Det kan ni hoppa upp och klappa er i arslet på. Utan poesi skulle ni inte kunna leva i tre minuter. Från NU.

- Jag kunde mycket väl tänka mig en föränderlig värld.
- Jaah.

- Hela universum är expanderande.
- Nää, det har man vederlagt nu.
- Joo i morse...i morse så gick man över till....ja vi har funnit att Jorden krymper. Snabbare kommunikationer. Bättre tågförbindelser. Våra barnbarn kommer att få uppleva krympningens liksom lilla intressanta fas, när det inte finns något kvar.
- Detta är min hypotes...
- Jag tycker att du ljuger.
- Nej, alltså, det är en konstruktion. En hypotes som jag i strid mot strafflagens tredje kapitel vill hävda.
- Tror du att det räcker med att hävda en sån där osanning som är sann?
- Nej, men sen så efter det, så bygger jag upp en skön bild.

- Jag kan mycket väl tänka mig Jorden som en kub. Och så blir det lite svårt för vissa som bor längst ute på hörnen (Fru Fjäderquist). Och det är deras problem vi nu ska ta itu med.

- Man behöver sex väderstreck i en sådan värld.
- Det räcker med två.
- Det är bara gå över kanten från Väst till Öst.
(Paus)
- Du tänker dig alltså Jorden som en kub?
- Ja.
- Jag tänker mig den som en pinne.
- Ja?
- Jag ville bara tala om det, så du vet det.
- Det finns så mycket som man mycket väl kan tänka sig. Jag kan mycket väl tänka mig att jag var i Köpenhamn 1946.
- Ja, där är det ju många som har varit.

(Paus)

- Finns det något roligare än sanningen?
- Ja, det skulle vara med en stänk av bluff i det hela.

- Allvaret är som ett stänk av malört i glädjebägaren. Lögnen är en liten fraktion av sanningen. Den kommer att ligga som en rem. Som en gnagande oro utefter byxbenet.
- Allvaret är en rätt rolig sak, som vi inte skall försumma.

- Man kan lägga ut ett mönster för sitt liv.
- Och ändra på det.
- Somliga lägger ut ett enkelt korsstygnsmönster.
- Somliga går bara och tråcklar lite i kanten så här.
- Somliga knåpar till det mera för sig.

- Men det måste ju vara så, alla vill att folk skall trivas. Det är det det går ut på. Alla som sliter som fan för att dom ska få trivas.
- Dom kan ju inte gå skrattande genom livet heller. Oupphörligen. Då skulle dom få ont i kistan till slut. Nej inte skrattande. Det är inget mått på glädje och trivsel.
- Jag undrar om det inte är det ändå.
- Det undrar jag också.

- Hur skulle man se på omvärlden om man hade tappat såväl hörseln.
- Och plånboken.
- ...och bara hade synen kvar.

- Jag kan mycket väl tänka mig en världsbild med blå himmel. Vår bakgrund är inte en psykisk, inte en fysisk, men en målerisk fråga. Vårt behov av blått.
- Du garvar. Du kommer att garva döden på dig. Pojkjävel.

- Antag att tillvaron är ganska komplicerad.

- Du tar det som en hypotes?
- Jaa.
- Vi får acceptera den som den är. Och jobba en bit ifrån.
- Vi får nog tänka oss att vi lever i ett skal en liten bit utanför dom egentliga problemen.
- Vi kryper på det skalet. Försiktigt. Mycket försiktigt vill jag bara påpeka.
- NÅÅ, sen då?
- Ja, det är ungefär vad jag vill basunera ut.

- Om man antar att det till slut ändå blir godheten som segrar, varhelst den ställer upp.
- Var kom då ondheten ifrån?
- Det enda sanna det är det man gör va? Det som finns förverkligat.
- Nu förenklar du saken ganska mycket.
- Ja, för det är inte a.. aa....
- A priori?
- Nej.
- Apelbergsgatan?
- Nej, det har varken med sanning eller lögn att göra.
- Aforism?
- Nåja, men det goda har redan segrat liksom, och det onda försöker att sticka upp va...
- Ja, men på ohållbara premisser törs jag påstå.
- Det är bra så länge som du är säker på din sak. Då tror jag på dig, då vågar jag inte motsäga dig.
- Nä, ofta är det så.

- Och då säger jag så här, att tills vidare har jag inget bättre ord att tillgå än det här ordet "psykiska".
- Nu är vi inne på gissningarnas plan. Vi vet inte så mycket om det psykiska. Om det fysiska vet vi att det omsätts ganska kvickt. På några få år är allt material utbytt. På sju år finns ingenting.
- Utom minnet. Och utseendet.
(Paus)
- För min del förstår jag inte det.
- Vilket?
- Tja, vad var det vi var inne på?
- Tror du att Aristoteles hade några snejsare som satt på kontoret och skrev åt honom? Han hade väl inte gärna hunnit med så där mycket annars. Han har hållit hela mänskligheten i schack i åtminstone tusen år.
- Därom säger Vitruvius intet.
- Tror ni att Iktintos satt på kontoret hela dagarna?
- Äh, dom satt väl och snacka, det var ju Fidias som gjorde jobbet.
- Dom rita i sanden där, och så kom det ett kopieringsbud och skyfflade undan en kvadratmeter sand och la i en säck som han bar iväg med.
- Dom gick och mätte upp allteftersom dom byggde.
- Jo, så var det nog.
- Så måste det ha varit, för det blev ju ett Partenon till slut.

- Trots att Folkpartiet på den tiden var helt emot hela projektet.

- Jag kan mycket väl tänka mig en mera poetisk avtalsrörelse.
- Du kan dela upp den i avtal och rörelse. Jag kan tänka mig den poetiska rörelsen hos ett avtal.

- Tycker du att en skrivmaskin är enklare än en människa?
- Jaa, betydligt.
- Tycker du att en häst är enklare än en skrivmaskin?
- Jaaä...nu kommer du in på lite svårare grejer. Men, ja...jag törs nog säga det.
- Nå. Då har vi nått ett stadium ändå. Det är ändå ett resultat. Tänker du dig människan har en historia kanske?
- Det är möjligt att hon har, men det ger jag fan i. Jag tar henne för vad hon är. Och när jag säger det utgår jag från 38 års erfarenhet. Längre vågar jag inte sträcka mig.
- Du har ju varit med om mycket förstås.
- Jaa.
- Man får ju tro dig.

- Man kan mycket väl tänka sig att tillvaron är dyster. Om man är på det humöret.

- Målsättningen för samhället är att vi skall vara glada. Samhället är i stort sett summan av sina medlemmar. Människan är summan av sina föregångare. Minus alla erfarenheter förstås. Hundar och katter oräknade.
- Samhället är egentligen en ganska komplicerad sak.
- Jojo.

- Ibland är jag på ett ganska sjusärdeles humör. (Platon)
- Ibland har jag svårt att gå upp om mornarna. (Voltaire)
- Ibland är det uppåt vill jag säga. (Newton)
- Det går runt för mig. (Routeau)

- Med dom aspekter som vi sentida ättlingar applicerar på tillvaron, så är det inte så underligt att det ser ut som det gör.
- Nä.
- Det tog flera veckor för mänskligheten att upptäcka att Jorden är rund.

- Hur många ryggbast kan en människa ha?
- Frågan är felaktigt ställd.
- Var vill du ställa den då?
- Jag vill bordlägga den.


Att snacka med en TV-recensent, det är som att gå in i ett mörkt jävla rum och dra korken ur klockan och fråga: "Är du hemma?"

7 kommentarer:

Boris sa...

Du är en mycket sjuk man. Synd att psykföreläsaren inte ville svara på mailet för ytterligare bedömning av din försvarsnivå....

Väldigt härlig text för övrigt....

Dr Wannabee sa...

I början av texten föreställer jag mig en 10-åring som pratar med sin pappa som sitter i fåtöljen, det växlar på slutet mot en brådmogen 15-åring. :)

Doktoranden sa...

boris, I know. Det är mycket synd att föreläsaren inte ville yttra en bedömning. Tror du han tar VISA-kort?

drw, riktigt intressant att se hur andra uppfattar det man skriver. Tack.

Boris sa...

På ICA Banér tar de bara Amex Centurion fast deras skagenröra är verkligen fantastisk....

För övrigt håller jag med wannabeen, en obstinat 12 åring känns det som du konverserar.....

Doktoranden sa...

Boris, himla tur jag hade cash när man var där då.

Du anser också det är en tonåring? I see. Min egna utgångsram är nog lite förskjuten trots allt.

Pysseliten sa...

Hittade guld:
"Människan är summan av sina föregångare. Minus alla erfarenheter förstås."
Bakåtreflektioner och framtidsvisioner är ett specialintresse! Min 13-åring, Moa, förutspår att människor kommer att bygga boningar under marken i framtiden, det tycker jag är en intressant teori.

Doktoranden sa...

Pysseliten, och säkert alldeles sann.