Synonymer & antonymer

The Perishers - Pills.

Försöker behålla tankarna på det reellt verkliga men allt ramlar ned mot en spegelblank yta med vansinnig fart. Tankarna bryter ytan likt en klumpigt kastad projektil och driver iväg som vattenringar åt alla håll. På avstånd, nästan icke synliga, kommer andra ringar av tankar emot mina egna. De möts. Motsatserna fasar ut varandra under ett ögonblick, försvinner och drunknar i varandra. De märker ingenting. Känner ingenting. Växer åter fram från intet och fortsätter obehindrat vidare ut i ändligheten åt var sitt håll. Påverkade dem mig? Är jag ännu mig själv eller någon annan? Allt är lite som videoinstallationen av Erik Olofsen. En evig vandring på samma spår men aldrig ser det riktigt likadant ut. En annan nyans här, en annan vinkel där. Synvilla? Fantasi eller verklighet?

Bror J som brottas så svårt med mors sjukdom tog beundransvärt mod till sig. Åkte dit med lite mat, fika och ett varmt hjärta. Han försökte så mycket men fick inget tillbaka utom kyla. Mat och fika hade dom "i överflöd" och kapade därmed hans utsträckta, nakna hand med känsla av omsorg vid handleden med sylvass verbal giljotin. Varje yttrat ord av frändskap och omtanke möttes av suckar och blinda blickar; sårande riposter av semicirkulära parader. Det smärtar mig hårt att se någon försöka så mycket när man egentligen inte orkar och få spädare gehör än luft tillbaka. Som att stjäla månljuset från en redan mörk natt.
Låt henne somna in någon gång, sluta ögonen och segla bort över horisonten längs vad varje enskild människa håller för sanning. Låt henne somna in för allas vår skull och sinnen. Orken sinar som en brunn i Sjöskog för alla i ekvationen om livet och döden. Den går inte lösa så länge x är kvar. Tragiskt men ytterligt sant.

Kan mitt leende distrahera dig? Kan mina nävar slåss mot förnuftets luft så det aldrig syns och du aldrig behöver veta? Om min kärlek kunde göra dig blind. Om mina armar kunde binda dig. Så du aldrig ser vad vi vuxit att bli.