09 december, 2008

Synonymer & antonymer

The Perishers - Pills.

Försöker behålla tankarna på det reellt verkliga men allt ramlar ned mot en spegelblank yta med vansinnig fart. Tankarna bryter ytan likt en klumpigt kastad projektil och driver iväg som vattenringar åt alla håll. På avstånd, nästan icke synliga, kommer andra ringar av tankar emot mina egna. De möts. Motsatserna fasar ut varandra under ett ögonblick, försvinner och drunknar i varandra. De märker ingenting. Känner ingenting. Växer åter fram från intet och fortsätter obehindrat vidare ut i ändligheten åt var sitt håll. Påverkade dem mig? Är jag ännu mig själv eller någon annan? Allt är lite som videoinstallationen av Erik Olofsen. En evig vandring på samma spår men aldrig ser det riktigt likadant ut. En annan nyans här, en annan vinkel där. Synvilla? Fantasi eller verklighet?

Bror J som brottas så svårt med mors sjukdom tog beundransvärt mod till sig. Åkte dit med lite mat, fika och ett varmt hjärta. Han försökte så mycket men fick inget tillbaka utom kyla. Mat och fika hade dom "i överflöd" och kapade därmed hans utsträckta, nakna hand med känsla av omsorg vid handleden med sylvass verbal giljotin. Varje yttrat ord av frändskap och omtanke möttes av suckar och blinda blickar; sårande riposter av semicirkulära parader. Det smärtar mig hårt att se någon försöka så mycket när man egentligen inte orkar och få spädare gehör än luft tillbaka. Som att stjäla månljuset från en redan mörk natt.
Låt henne somna in någon gång, sluta ögonen och segla bort över horisonten längs vad varje enskild människa håller för sanning. Låt henne somna in för allas vår skull och sinnen. Orken sinar som en brunn i Sjöskog för alla i ekvationen om livet och döden. Den går inte lösa så länge x är kvar. Tragiskt men ytterligt sant.

Kan mitt leende distrahera dig? Kan mina nävar slåss mot förnuftets luft så det aldrig syns och du aldrig behöver veta? Om min kärlek kunde göra dig blind. Om mina armar kunde binda dig. Så du aldrig ser vad vi vuxit att bli.

9 kommentarer:

E sa...

Trots smärta och frustration talar du så vackert.

Jag håller om dej en stund i mina tankar.

Maria Byström sa...

starkt skrivet... tänker på dig.

InreRum sa...

Fina du, vad det där kändes.

emil sa...

Fantastiskt.

KatBat sa...

Nu tåras ögonen här på min sida internet. All styrka till dig och din broder. Tur han har dig!

Tolkia sa...

Så illa vi gör varandra, till ingen nytta.

Doktoranden sa...

kat, tack snälla du.

tolkia, verkligen till ingen nytta. Det är så lätt att möta någon annan om man vill och vågar, men ack.

Tolkia sa...

Min morfar dog när jag var i tonåren, av koloncancer. Det var ett utdraget döende, jag vet inte hur många gånger mamma åkte upp för att nu var det nog slut, och det var inte slut. Jag minns att mamma då sade att "jag hoppas att pappa dör snart, för annars tar han mamma (alltså min mormor) med sig". Då, sexton år gammal, tyckte jag att det var ett konstigt uttalande av en dotter, att säga att man hoppas att ens pappa skall dö, men nu som vuxen kan jag förstå det.

Doktoranden sa...

Tolkia, det är nog borderline omöjligt förstå för barn varför man kan önska någon döden dö av kärlek och omtanke.
Det är en kunskap och lärdom som kommer med tid. För de allra flesta både förr eller senare.