Att se (gå vidare)

Press play.

Likt så många andra texter börjar även denna med '..nu går året mot sitt slut'. Den retrospektiva spegeln 365 (366?) har samlat minnen av färggrann karaktär i vad som blir ett makalöst kaleidoskop. Vad är spegelbilden mer än reflektionen av vår egen skrivna nutidshistoria? Alla är vi författare. Alla kan vi i våra ögon spegla oss själva i de lyckligaste stunder och bedrövliga missöden. Ingen människa är en ensam ö under strålande sol ty även regnet faller i annalkande storm. Vågorna rullar in över de sanddränkta stränderna och slätar ut både imperfektioner som brister. Nya ting rullar in, gamla och förbrukade ting dras med ut. Låt dig minnas vad som förde dig till denna timme, denna minut, detta nu. Lämna inget till tärningens slump.

Ingen tid i mitt liv har varit så omvälvande som denna årsspegel. Jag har sett, hört, upplevt, sörjt, skämts, skrattat, färdats, fröjdats och njutit. Över hav och land, från utgångspunkten i mitt kök omgiven av doften från lasagnen där jag nu sitter till jordens mest avlägsna hörn. Har träffat och lärt känna människor med livsöden från högt vajande till lågt gråtande; alltjämt berikande. Människor som för en kamp mot det stora byråkratiska till sina egna demoner; alla har berört mig. Jag har gjort misstag av olika karaktär och tillika införskaffat en förhoppning om att även lärt mig mer om mig själv i processen. Har medvetet öppnat nya dörrar i livet och omedvetet stängt andra, ty vissa kan aldrig kan vara öppna i samma stund. Korsdraget från en stänger den andra. Från det stora till det lilla, jag är den och vad jag är oavsett historien, framtiden eller nuet. Det räcker gott för mig.

Walk On med U2 känns relevant. Nu och länge till.

"Walk on, walk on
What you've got they can't deny it
Can't sell it, or buy it
Walk on, walk on...
Stay safe tonight"