04 september, 2008

Symbios med lugnets kaos

Spelar den underbara "Live at Brixton Academy" med Dido i bakgrunden. Det är lugnt och skönt på fler än ett plan. Från ett av barnens rum hör jag Bolibompa på tv:n men inte deras normalt livliga röster. Jag kastar in en blick och i myshörnan bland ett hav av kuddar och under en Blixten McQueen-filt ligger ett syskonpar och sussar. Går in i badrummet och sätter Byggare Bob-tandkräm på den ena borsten och Bamse på den andra. Väcker dem försiktigt och borstar av deras tänder, Bob till lillasyster och Bamse till storebror och leder dem sedan till deras respektive sängar. De somnar om lika fort och stillsamt medan den gröna draken fortfarande mumlar lite snällt i bakgrunden.

Kanske borde jag fortsätta städa bort den delikata middagen av fiskspett på rosmarin, pancetta, ciabatta och fluffigt potatismos men Dido håller mig kvar i lugnet. Kanske borde jag fortsätta skumläsa den medicinska fysiologin, även om jag mot förmodan hunnit skumma roughly trehundra sidor upp tills nu. Men nej, i min mest eminenta framtid och i det tillika korta kvällsperspektivet ser jag bara för mitt inre öga en soffa, mysig belysning och en av de härliga böckerna ifrån det efterlängtade paketet. Illustrationerna i den synnerligt charmiga berättelsen "Maria och José" får mig att le. Den får mig att känna något, kanske en ökad lust till det fantastiska livet. En hunger efter nya dörrar och utveckling. Stillhet i sakta rörelse.

Rytmerna från "See You When You're 40" bildas till en vacker symbios som får mig att sitta still. Lutar mig bakåt och sluter ögonen. Under ögonlocken förnimmer jag himlavalvets alla stjärnor som snurrar runt mig och rymdens kaos av galaxer, solar och svarta hål som färdas omkring mig. Jag känner mig som mittpunkten av allt och där är det alltjämt lugnt. Alltid lugnt.

Så behövligt och skönt.

6 kommentarer:

Skatan sa...

Hej. Kan inte hålla mig från att lämna en rad nu när jag ändå är här. Fastnade för ditt bloggnamn. Har precis passerat över till andra sidan och känner mig fri som fågeln - oavsett hur branta uppförsbackarna egentligen är. Välkommen dit!

/Skatan

PS - jag är inte död. Jag är doktor.

Doktoranden sa...

Skatan, tack för din fina kommentar! Ditt "PS" hade mig att högt brista ut i ett leende skratt. Det låter bra att man i slutändan får känna sig fri som fågeln oavsett uppförsbackar, även om jag inte i något större omfång bör klaga i dagsläget heller. Jag ser dock fram emot att hamna där på "andra sidan" så småningom. På läkarsidan då, inte på andra sidan om Styx.

Syster Yster sa...

Fastnade också för ditt namn... I bland är det skönt att bara få släppa alla bör och måsten och ta det lugnt!! Rätt välbehövligt när man har små barn, studier och andra saker som kräver tid, koncentration och energi!
Ha en trevlig helg!
Kram C

Doktoranden sa...

syster yster, verkar som mitt namn agerar flugpapper för tillfället. Well jag klagar inte då kommentarer är ypperligt trevligt att få.
Det är onekligen skönt att släppa på allt emellanåt, behövligt även så. Barn, studier, jobb på olika håll 24/7 kan ibland ta ut sin rätt. En helg med rätt mycket downtime och goda böcker är bra medicin. Kram på dig med.

Pysseliten sa...

Bondens Marknad är riktigt trevligt! Tyvärr har vi ingen i närheten, men din text är nog så inspirerande!

Doktoranden sa...

pysseliten, tack. Bondens marknad är fantastisk att ha på nära håll. Jag beger mig dit varje lördag för veckans ranson av härligt frukt och grönt.