23 september, 2008

Få tyst på eländet

När jag låg på blodcentralen härom dagen för att tappas på lite blod till andra behövande kom jag att reflektera över en sak. Ja förutom vikten av att donera blod vilket jag anser varenda frisk individ från Treriksröset till Smygehuk borde göra. Min reflektion var den senaste kampanjen "Få tyst på eländet" från organisationen Läkare Utan Gränser (LUG).

LUG gör ett makalöst arbete runt om i världen på många olika sätt och är någonting jag stödjer till fullo. Christel har på sin blogg lagt upp den här kampanjen där man kan bidra med 50 dineros genom ett sms. Det är inte mycket, ungefär som en öl på stan eller en köplunch på jobbet men i fattiga länder med bristfällig sjukvård är det så långt mycket mer.

Många bäckar små blir till en stor å.

7 kommentarer:

Lena sa...

Hade gärna velat lämna blod, men icke... Du kanske vet varför en helt frisk individ int får lämna blod för att hon inte väger tillräckligt mycket... BMI är det inget fel på, jag råkar bara vara lite liten... Är det för att mindre personer har lägre blodvolym?

Doktoranden sa...

Alla har ungefär samma mängd blod i sitt omlopp (det skiljer sig dock lite mellan män och kvinnor), men kvinnor är lite mer känsliga för blodförlust än män av olika anledningar. Kvinnor får lämna blod 3ggr per år och män 4ggr.

Är man lite liten i kroppen kan blodtappning vara ganska kännbart både med avseende på blodtrycket och förlusten av blod och "cirkulationsapparaten" i kroppen bör alltid hinna med att kompensera för förlusten. Men den exakta anledningen till varför vet jag tyvärr inte. Min sambo var blodgivare under ett kort tag men hon kände av det alldeles för mycket (ganska kort och lättviktig). Hon blev yr, illamående och kände sig 'sjuk' dagen efter så hon var tvungen sluta. Det är väldigt individuellt hur man känner sig efter en blodgivning. Själv studsar jag upp och iväg från britsen utan att känna av någonting.

christel sa...

Tack för länkandet och för hjälpen att tysta oljudet på min sida!

Ja, jag ska också ge blod när jag varit hemma den tid som behövs efter att ha besökt "malariaområde" (dvs kongo). Snart så! Det börjar närma sig en fika annars tycker jag!

Doktoranden sa...

christel, så lite så. Det är för en riktigt bra sak.

Fika? Så länge sedan som det var sen sist tror jag nästan vi får slå till med en lunch!

Anne sa...

Jag gjorde pluggannonser till LUG förra året på byrån. Tror jag ska skriva ett inlägg om den senaste kampanjen; har bara inte blivit klar till det tidigare.

christel sa...

Haha, ja det är länge sen sist! Lunch blir bra, jag ska bara återhämta mig från jetlaggning o annat.. Men kanske under senare delen av nästa vecka eller veckan efter.. ? Eller hörru jag skickar mail när jag vet, ska norröver också om en vecka eller nåt och får besök som är lite osäkert om när det dyker upp... Vi hörs helt enkelt!

Doktoranden sa...

anne, man hinner inte med allting hela tiden. Det måste vara roligt att göra annonser, om än studieversioner, för något sådant som känns väldigt viktigt.

christel, onekligen länge sen sist! Trevligt höra du är hemma på home-turf igen. Vi hörs av när det passar, jag har också fullt upp med diverse studier och dylikt som kickar igång alldeles snart.