Home

Hemma. Någotsånär. Är norröver hos släkten innan det bär av söderut och hemåt om några dagar igen.

Rhodos och Grekland var fabulöst på mer än ett sätt. Azurblått vatten där man guppar som en kork och snorklar efter plattfiskar med nästan oändlig sikt under ytan. Vattnets sälta etsar sig fast på läpparna och huden som med den hettande solen från klarblå himmel får huden att blänka som vit marmor vilket utgör grunden hos de lokala tavernorna. Fetaost, tzatziki och andra lokala läckerheter har smekt gommar medan vinet har fuktat torra strupar. Himmelskt vackra fjärilsdalen i Petaloudes där fjärilar hänger i klasar från klippor och träd där syrsor samtidigt spelar unisont i gedigen kör är en upplevelse av enastående karaktär. I Rhodos stads gamla stadsdel vandrar man i vindlande gränder precis som Johanniterriddarna gjorde på 1200-talet och det magnifika palats där Stormästarna huserade. Bara Riddargatan med sina få upplysta lyktor förpassar en lättsamt 700 år tillbaka i tiden och en riddare till häst i röd mantel skulle kännas helt naturlig. Solnedgångar över Turkiets dramaturgiskt klippiga kust och ljudet av vågornas bränningar som rullar in över strandens klapperstenar är balsam för stressat sinne. Hemfärd med tolv timmars försening innebär en skön natts sömn, god frukost och rimlig flygavgång i dagsljus. Missat anslutningsflyg ger ersättning för resa i affärsklass. Thank you.

Borta bra men hemma bäst klingar finstämt, fast ibland är borta i all sin enkelhet riktigt, riktigt bra.